Arrgh...Aisha haltar igen   Denna gång vänster fram.

För några dagar sedan haltade hon ganska kraftigt men nu är det bättre men inte helt bra. Rimadyl och ynkliga promenader igen då.

På måndag börjar jobbet och jag trodde att dagisplats var fixad för Aishas del men det verkar tyvärr inte riktigt klart än. Förhoppningsvis får hon plats om ytterligare en vecka. På måndag får hon vara hemma sedan får jag försöka smuggla in henne på kontoret. Det är tydligen inte uttryckligen hundförbud men glada kommer de inte bli.

Annars har vi fått en utmärkt dagisplats. I ett lite torp på krypavstånd hemifrån:

Egentligen vill jag ha en sån här:

  som exempelvis hittas här: http://www.yourvismawebsite.com/tassrelax-hundcenter/news/addpocket-snygga-extrafickor

Men - ibland är jag lite snål (sparsam) och tänker att man kanske kan hitta något billigare eller varför inte rent av sy själv. Sytt har jag ännu inte gjort men däremot varit och expedierat mig hos Byggmax. Så här ser jag ut nu:

Rasande fiffigt. Fickor för allt! Inget lock någonstans förstås så det kanske jag ska knåpa dit ett. Det var faktiskt främst i somras när det var så varmt och man gick klädd i kläder utan fickor som jag saknade något sådant här. Nu har jag ju tyvärr jacka på så där finns ju fickor men ändå inte alls dumt att ha allt på höfterna. Dessutom kan man skjuta bak fickorna lite om man khar något skrymmande så man inte behöver gå med armarna snett ut åt sidorna. Ser det lite fånigt ut? Kanske, men det bjuder jag på.   

Pris 19:90

Passa på!!  

...får man nog säga att jag o kompisen är.

Idag på promenaden kom en man cyklandes och undrade om vi hade sett hans schäferhane som gett sig av på egen hand. Han tyckte att det var ytterst pinsamt att ha en schäferhund springandes vind för våg i det mer än välbesökta naturområde vi befann oss i. För ovanlighetens skull hade jag mobilen med mig men dum som jag var tänkte jag inte på att ta hans nummer för vem tror ni inte vi får se komma springandes på stigen ca 30 min senare - en stor schäfer.

Han kom glatt när vi ropade och kompisen satte på honom ett koppel. Jag ringde polisen för att se om ägaren kanske hade lämnat sitt mobilnummer men icke. Sedan gick vi till motionscentalen och väntade på att den lokala polisen skulle komma med en chipläsare för att se om vi kunde identifiera hundens ägare. Som tur var fanns ägaren i hundägarregistret och polisen kunde kontakta honom. Han var fortfarande ute och letade efter hunden på cykel så han var snart på plats. Ännu lite mer skamsen kanske nu när även polisen blivit inblandad men förstås väldigt lättad och tacksam att se sin fina hund igen!  Polisen i fråga var jättetrevlig. En ung tjej som själv haft hundar som tagit för långa turer på egen hand så hon var väldigt förstående.

Ägaren ville förstås tacka oss på alla sätt och vis men för oss räckte det att få se hans lättade min och bli försäkrad att hunden kom säkert till rätta. Nästa gång kanske det är ens egen tur och då hoppas man att det finns snälla människor som är beredda att göra sig lite omak för att hunden ska hitta hem. Men lite av en hjälte känner jag mig allt!

Det var en rasande trevlig "liten" kille vi lärde känna. Han var två år visade det sig och han tyckte faktiskt att han gärna kunde följt med oss hem =)

(Han var inte liten han var en jätte!)

(bilden snodd någonstans ifrån) 

Klockan är över elva på förmiddagen och jag har varit uppe i flera timma (eller i alla fall två), ätit min frukost, kollat mail osv men ingen av de fyrbenta har rört en tass. Katterna ligger platta  på respektive sovställe och Aisha har inte lämnat min säng.

Katterna brukar vilja ha frukost när jag går upp och Aisha är DEFINITIVT på plats för att först "diska" kattmatskålen och sedan vara på första parkett när jag fixar min frukost - men icke - idag är en seg dag. Jag kände det jag själv när jag vaknade att humöret var lite lägre än vanligt och som sagt de fyrbenta bekräftar känslan. Idag är en dag för att vila sig i form - åtminstone ännu så länge.

Så här ser Aisha ut när hon vääääntar på något. Oftast när vi ska gå ut när hon tycker att jag tar en evig tid på mig att bli klar. Just nu är det i kombination med att hennes matskål står på diskbänken. Jag gjorde paté och det blev lite skarafs som jag tyckte att Aisha kunde få men det var lite för varmt så jag ställde det för att svalna. Sedan glömde jag bort det. Men inte Aisha!

(lite arrangerad bild för Aisha for upp som en projektil när jag skulle hämta kameran, men ungefär så här ser hon ut när hon väääntar)

Så här ser det ut när man kommer ut ur duschen.

Det är kul att traska på nya stigar ibland. Idag blev det Alingsås för första gången.