Läste precis att det planerade firandet av att Uppsala blivit "storstad" ställdes in pga hård blåst. Har det verkligen blåst så himla mycket här? Tydligen men jag måste hållt mig inne då och missat det helt. Visst har det blåst även här men inte SÅ mycket. Trodde jag...

Idag är det 1a advent och jag missat det där med adventsljusstake. Den elektriska funkar inte och jag tyckte inte att det var någon idé att köpa ngn ny. Däremot ville jag ha en för levande ljus - men det glömde jag köpa när jag var nere på stan.

Vad göra?

Jo jag tillagade lite trolldeg o fixade en egen ljusstake. Ful som skam men funkar. I morgon ska jag plocka mossa o täcka eländet men jag är trots allt nöjd över att jag fick tända mitt första ljus.

Däremot köpte jag en katt-våg när jag var nere på stan. Jag har haft lite problem att hålla koll på vikten på bondkatten men nu ska det bli andra bullar. Nu är det bara att väga bur MED KATT och sedan bur UTAN KATT. Fanatstiskt fiffigt. Jag tror nämligen att katten sakta håller på att gå upp i vikt igen. Inte bra.   

När det blev dax för kvällspromenaden så visade det sig att årets första snö kommit. Inte mycket att ha eftersom det är plusgrader.

Aisha har tröttnat på mattes rännande fram och tillbaka innan man kommer ut. Alltid är det något som glömts.

Vem är det som lyser i mörkret??

Kan det vara en liten briardmadam måntro?

Aisha skötte sig bra bland alla briarderna i Västerås. Det var en kul träff med inte så där överdrivet mycket träning - mer fika. Vem är förvånad =)

Aisha var pigg och fokuserad direkt när vi började träna. Jättekul!

Platsliggningen fixade hon inte idag. Märkligt men den övningen kanske hör ihop men BK i Uppsala. Nåja Aisha slapp ligga platt. Jag brydde mig inte det idag.

Lite grann passade jag på att fota olika briarder. Nästan bara fawnisar visade det sig...

Måste läsa på lite om kameran. Vill ha en fast autofokuspunkt och inte då kameran själv väljer. Blir inte bra på närbilder på huvuden. Jag vill ha fokus på ögonen och inte på nos eller päls.

Efter att inte ha gjort så särdeles mycket vettigt under en längre tid har nu äntligen ex-jobbandet kommit igång. Och det med besked!!

Full rulle och MASSOR att göra.

Samtidigt som Aisha har komit ur sin hormon-koma.

Ännu en gån lyckades hon invagga mig i förhoppningen i att all träning givit resultat. I ca tre månaders tid har omvärlden varit mindre viktig och matte mer. Andra hundar inte överdrivet intressanta och alltså inga problem att komma till matte när hon ropar. Man vänjer sig vid sånt och som sagt - jag gick på det igen.

Bara senaste veckan har behövt ursäkta mig för alldeles för många hundägare när Aisha totalt ignorerat mitt kommando och ganska bryskt rusat fram till den mötande hunden. Argh  

Zabba har varit på besök igen. Denna gång slog han sig till ro ganska snabbt.

Finns inte mycket golvutrymme kvar...

Idag tog jag lång-lunch och åkte på hundpromenad.

Vi var tio hundar   på dagens promenad även om inte alla fastnade i min kamera.

I morgon åker vi till Västerås BK där vi förhoppningsvis träffar en massa trevlig briarder!

Min gulliga, gulliga lilla vovve som jag tjatade till mig 12 år gammal. Fantastisk förstagångs-hund. Trodde att det där med hund var hur lätt som helst när jag många år senare köpte en lite briardvalp. Ha, ha...

Cindy föddes för exakt 31 år sedan. På bilden ovan börjar hon bli gammal och grå och med framtänderna på svaj. Men blicken är fortarande fylld med glädje och ibland bus. Jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tittar på bilder på min lilla collie.   

Förra söndagens inställda aktivitet blev idag istället. KUL att träffa vänner man inte ser så ofta man skulle önska! Vi träffades i mina hemmaskogar och gick en lite lagom tur tyckte vi. Det visade sig att de små benen blev fortare trötta än vad föräldrarna trodde eller egentligen var det nog de små magarna som behövde mer påfyllning än vad föräldrarna trodde.

Sedan blev det också lite fortare mörkt än vad föräldrarna trodde =). Nåja Aisha ledde oss tryggt tillbaka till bilen den sista biten då det var ganska svårt att se de röda markeringarna på träden.

Aisha ställde också stoiskt upp som klappobjekt mest hela tiden. Ibland fick jag säga att det fick räcka för ett tag. Hundovana barn har ju en förmåga att vara lite för på när den första rädslan släpper.

Fem timmar senare och hemma igen är Aisha TRÖTT!!

Aha - matutdelning?!

Va - inte till mig?

Dålig utdelning när man snällt ställer upp som klapphund - eller OK de delade faktiskt med sig av korvbrödet när de fikade. Tur det!          

Nu är det vallning igen på lördagar. Aishas och min insats var väl inte mycket att orda om. Vi har nått en platå så det är väl bara att nöta på och se när nästa trappsteg kommer. Två omgångar med fösning blev det - som Aisha fortfarande inte fattar alls - och en runda på heardingbanan. Där fokuserade jag idag på att se till att Aisha håller rätt avstånd till fåren. Lite bättre än sist i alla fall.

Efter det stannade jag på UHAC på vägen hem. Där skulle det vara en småhundsträff idag. Man kan ju undra vad Aisha hade där att göra men jag tipsade en kompis som nyligen fått en lite valp till familjen att åka dit. Hon sa att hon kanske skulle göra det så jag tittade oxå in. Hon var inte där först  men kom efter ett tag. isha tyckte nog att det var ganska trivsamt med en massa minisar. De är ju så ofarliga!

Katter gillar ju skarpt att alltid placera sig i blickfånget. Fast på datorskärmen är det också varmt o skönt så om det är sällskapet eller värmen som lockar vet jag inte men det är säkert en bra kombination.

I morse övergav Aisha mig i köket och gick tillbaka in till sitt krypin under min säng. Inget hon gör ofta kan sägas. Är man i köket finns ju alltid chansen att det finns generösa människor som delar med sig av sin mat. Just nu utgör boandet en större lockelse.

Det var en otroligt vacker skymning i kväll. Hade tänkt fota en del men jag kom ut ca 15 minuter för sent. Det blir så himla snabbt mörkt. Fullmåne verkar det var också. Får se om det påverkar sömnen. Kan göra det ibland.

Går en etologikurs nere på UHAC. Bra ställe att kursa på då man kan ta hunden med sig. Ikväll cyklade jag ner. 45 min dit och kanske något snabbare hem. Aisha är jätteduktig och springer lös hela tiden, både på "landet" och i stan. Alltid något att glädjas över när  man är i fårhagen och undrar vad man pysslar med.