I morse när jag vaknade var täcket alldeles blodigt. Första tanken var att katten hade kalasat på en stor råtta på mitt täcke medan jag sov! Det hade faktiskt varit jättebra om det varit så för det visade sig att blodet kom från katten som tydligen varit i ett rejält slagsmål på morgonkvisten.

Det blev att ta med hund + katt på spårvagnen. Först till dagiset o sedan till vetten. Eftersom veterinärbesöken för bonnisen nästan alltid består av omvårdnad efter slagsmål så har jag ändrat försäkringen så att jag sänkt självrisken. Skillnad i pris för premien är obetydlig. Tyvärr böärjar inte den nya försäkringen gälla förän på tisdag! Hon kunde väl väntat över helgen...

 Bonnisen o den renrasiga innan det begav sig

Jag är tillbaka på mitt gamla jobb för att få ihop pengar till fortsatta studier. Aisha är inte välkommen så det blir dagis igen. Jag har "skolat in" henne under två halvdagar och nu är det heltid som gäller. Aisha hade skött sig som en ängel berättade dom när jag hämtade henne igår. De undrade om jag inte hade några problem med andra hundar eftersom deras erfarenhet från de andra briarderna på dagiset var att de gärna gör en liten markering om andra hundar kommer för nära. Aisha hade inte reagerat alls trots tätt förbipasserande hundar. Jag tror att hon inte är så varm i kläderna helt enkelt. Dom får väl se när hon har varit där ett tag.

Här är en bild på Aishas höfter som dom såg ut vid senaste röntgningen:

Ser man på höger höft så är konturen skarp medan på den vänstra, i förstoring, lite luddig. Även konturen bakom höftkulan på den vänstra höften är mindre skarp + lite annat luddigt.

Det är faktiskt ganska trevligt att bo relativt centralt men ändå ha skogen med alla sjöar bakom knuten.

Jag går ofta till badplatsen på morgonturen. Då brukar det inte vara så värst många andra där.

 Hrm... vad skådar mitt norra öga? En kompis?

...eller kanske ett byte?

Hallå där ute, jag är på väg! Öhh - simmar du iväg?

 Ja, ja - jag har i alla fall hittat ngt annat mycket mer spännande här borta.

Fast jag måste säga att jag vet inte vad det är.

Gäller att vara lite försiktig!

Äh, matte det var inget farligt alls. Nej, jag vill inte alls låta den vara. Jag vill bita sönder den förstås!!

Äntligen kom sommaren tillbaka!

Stan är full med folk som väl väntar på Madonna, kollar på båtrejs och allt annat som ska hända i helgen.

Göteborgs cafeér är generellt inte så hundvänliga men det finns ett på Avenyn som tillåter hundar på uteserveringen (Tack!) Där häckade vi några timmar igår och promenerade sedan hem för den spännande dagliga kollen av vad katterna släpat in. (En stor sork som låg och väntade var det den här gången)

Det finns folktomma gator mitt i stan bara man vet var man ska gå

Härligt att få komma hem till sig och få sträcka ut rejält och rulla sig i kvällssvalt gräs!

Idag har jag världens träningsvärk efter att för första gången på över tre år sprungit längre än ngr meter till spårvagnen. I lördags satt vi djupt nersjunkna i sittbrunnen i en segelbåt på Styrsö. Det var bara det att färjan från ön mot stan gick från hamnen på andra sidan ön. Helt plötsligt inser jag att tiden har rusat och vi borde redan ha gett oss av. Nåja, man får ju ge det en chans. Nästa båt skulle inte gå förän 2,5 timmar senare. Det hade tagit lite tid att få på Aisha på båten och det gick inte lättare att få av henne. Vi roade vår omgivning ganska rejält. När hon väl stod på bryggan kändes det ganska kört att hinna med färjan men som sagt skam den som ger sig. Helt plötsligt fick Aisha praktisera sin nyvunna dra-järnet-med -matte-efter färdighet. Över hela ön rusade vi; Aisha först och jag efter i sladdriga sandaler. Men vi hann!! Nöjda och glada bägge två =)

Man kanske skulle börja jogga igen... Det var ganska kul.

Röntgen av Aishas höfter o armbågar visade att dysplasin blivit något bättre men att hon har pålagringar på ena höften (synd). Armbågarna såg i alla fall fina ut (bra).