Idag hade vi slått på stort och hyrt långskrillor på kåren. 100 kr för hela helgen var ett överkomligt pris. I fm bar det av till Skarholmen igen. Det var andra gången i livet jag prövade på långfärdsskridkor och förta gången för den andra tjejen. Brunas matte körde på hockyrör som vanligt och hon är proffs! Det var ganska vingligt! Jag vågade inte ha Aisha lös eftersom hon lätt blir lite upprymd över alla snabbt förbisvishande vader som passar utmärkt att nafsa lite i. Brunas matte fick äran att hålla i Aishas koppel när vi åkte åt ena hållet. Jag hade fullt schå att hålla koll på mina fötter.

Det är så härligt att vara ute och röra sig rejält även på vintern!!

Efter att vi åkt i ca 7 km så fikade vi och sedan vände slingan och vi åkte hemåt igen. Då hade jag blivit lite mer varm i kläderna så jag kunde hålla Aisha själv. Jag försöker inte få Aisha att dra men ville hon göra det så fick hon och ville hon inte så var det ok också, men det var härligt när hon gjorde det: på varje skär jag tog så bara flöt jag fram!! Jag kände mig som de där proffsen med den fina tekniken som  annars bara susade förbi. Nu hade vi nästan samma fart. Najs!

Behöver väl inte säga att alla var ganska nöjda och trötta när vi kom hem! I morgon ska de andra ut igen men jag kanske stannar hemma o pluggar. Får väl se...

En bild från i onsdags med Zabba o Aisha

Läst i senaste numret av Härliga Hund:

Att äga en briard kräver att man har vana av att uppfostra hundar. Rasens utvecklade förmåga att ta egna beslut kräver en fast hand (hoppsan) och en tydlig linje i uppfostrandet. Briardens envishet, som är en del av dess styrka, kan lätt leda fel. Då krävs vana för att leda den rätt och få den att förstå vem som bestämmer. Nähe...=)

Briarden vill ha ständig aktivering, nya utmaningar, tydlighet i vad den tror att du vill att den ska utföra. (Aisha kunde inte sagt det bättre själv)Knappast lämplig som förstagångshund

Briarden kan rata folk som kommer på besök, uppträda reserverat och markera med dova skall. En instinkt som handlar om att försvara sin flock mot angripare som utmanar riviret. Men om matte eller husse tydligt (tricket är nog det där med TYDLIGT) visar att det är okej, att de är väkomna, så kan briarden ta emot alla, de verkar ju vara en del av flocken: "Jisses, vilket roligt party! Får man slicka alla välkomna?"

Briarden är en gedigen familjehund som håller koll på att alla har det bra. Men den ställer stora krav på dig att du ständigt har något roligt på gång och att du vet vad du vill.  I know...

Önskehundar är dom i alla fall!!

Önskehunden Aisha med onsdagsfrilla

Jag fick alldeles nyligen reda på att det plogas ett spår nere på isen över en vik alladeles nära. Det lät ju jättespännande. Jag har ännu inte skaffat några långfärdsskridskor men skidorna har jag ju precis dammat av så de står redo för avfärd.

Tillsammans med Zabba, Bruna och Brunas matte åkte vi till Skarholmen vid lunchtid. Jag hade hoppats att det skulle vara lite mer snö på isen så att det hade funnits lite fäste för skidorna men tyvärr var isen ganska bar. Aisha och Zabba hade selar på sig och jag gjorde ett nytt försök med draget. I början gick det jättebra!! Väldigt kul om än ngt vingligt. Aisha och Zabba drog för glatta livet och det gick SNABBT!

Efter ett tag tyckte Zabba att han kanske skulle ta och anfalla skidorna och pjäxorna i stället. (Jag har helt förträngt att Aisha gjorde så väldigt länge). Himla briardfasoner... Det räckte inte med det utan han började även putta på mig bakifrån. Jag hade redan börjat skratta så jag var ganska körd. Självklart tappade jag balansen och föll som en fura på isen. AJ!! Två glada briarder hoppade upphetsat överallt. Ha, ha, ganska kul - första gången.

För att coola ner alla berörda testade Brunas matte att tolka bakom de lurviga

Efter ett tag var alla trötta, eller åtminstone jag, Aisha o Zabba så efter en härlig fika i solen släpptes alla lösa och det blev hopp och lek på isen.

Innan vi gick för dagen kom två personer bärande på var sin sån här:

En sån vill jag ha. Verkar jättesmidig ju!!

Jag hade koll på Sigge ngr timmar i eftermiddags när matte var i stallet.

Det var ju lite ensamt så han undrade försynt om det var okej att komma in i "Aishas rum"

Nja, sa Aisha. Det är faktiskt jag som bor här du får allt fjäska lite till om du ska få komma in.

Det är inta bara Aisha som vaktar dörren. Även Pepita är en liten vakt-katt som inte släpper vem som helst över tröskeln.

Pepita har mycket pondus trots sin litenhet och när hon är på sitt "sätta-hundarna-på-plats" humör så intar även Aisha en låg profil.

De senaste dagarna har jag märkt på Aisha att det funnits rådjur på åsen. I morse försvann hon. Eller egentligen är det jag som försvann, enligt Aisha. Aisha gjorde en räd efter ngt spännande och jag gick vidare. Aisha såg inte vart jag gick och valde fel stig när hon kom tillbaka efter en liten stund. Av ngn anledning kan hon inte sätta näsan i backen och spåra upp mig trots att när jag lagte ett viltspår så är hon hur duktig som helst! Hur som haver så vart hon rejält skärrad när jag lyckades hitta henne. Detta gjorde INTE att hon på ngt sätt lät bli att göra små avstickare igen strax efter =(

På nästa promenad var ngr av Aishas bästisar med och de lekte hej vilt vilket jag trodde skulle avhålla henne från ytterligare utflykter i buskagen, men icke! Aisha försvann och strax efter kom i bästa jakthundsstil fyra rådjur springande tvärs över stigen där vi gick och Aisha var inte långt efter. De försvann snart ur synfältet och Aisha kom tillbaka och var MYCKET NÖJD.

Kvällen har ägnats åt lite päls- och nagelvård. Halva Aisha är fluffad. Jag hade inte hjärta att vända henne eftersom hon nästan somnar när hon borstas. Nästa sida åtgärdas när den sidan vänds upp.

Bruna var inte alls glad åt att tillbringa natten hos Aisha. Det peps och gnyddes och hon försökte frenetiskt komma ut både genom dörren och fönstret. Jag stoppade in öronproppar för att få lite sömn. Aisha sa inte flasklock och katterna gjorde heller inget väsen av sig. Till slut när Bruna välte bordet och allt därpå fick jag säga till på skarpen och då tror jag faktiskt att hon blev lugn och sov ngr timmar. När klockan ringde i morse låg hon i alla fall lugnt i en fåtölj och snoozade. Matte sa sedan att det var Brunas första övernattning så det kanske blir fler för att få lite träning.

Idag har det blivit cykling runt gårdagens slinga. Vädret är grått och ibland blir jag oinspirerad att hitta nya promenadägar. Det räcker att Aisha får sina km i benen, själv sitter jag och söndagscyklar. Vägen går förbi Uppsalas slalombacke. Man hamnar nästan precis i liftkön och tar man dessutom stigen uppe på åsen så är det bara att sätta sig på rumpan och ta pisten ner. Där är mycket ljud och liv och rörelse så en bra träning! Sigge tyckte det var lite läskigt när han var med igår och fick en ridge långt ner på rumpan.

Lill-Aisha på promenad i stora världen. Vad länge sedan det känns...

I morgon ska jag plugga!

Idag började dagen med en HÄRLIG långpromenad. Jag tog med kameran och försökte bland annat hjälpa Sigges matte att få till ett snyggt kort på honom från sidan som hon ska skicka till uppfödaren. Det var verkligen inte lätt!

Jag var alltid ngn tiondels sekund för sen med avtryckaren.

Under kvällen har jag passat Bruna så nu ser det ut som vanligt i korridoren igen:

Massor av päls!

Bruna löper visst så det är kanske därför hon verkar vara lite extra ljudlig. Det gäller att locka till sig alla snygga killar!

Vad jag har det rörigt! Egentligen är röran både synlig och osynlig men det är den synliga som stör mig mest. I morgon måste jag städa!!

Hoppas bara att inte solen skiner alltför vackert för då vill man ju gärna vara ute ngr timmar. Dessutom har jag inte fått en endaste sovmorgon sedan terminen startade så det är dax. DESSUTOM måsta jag verkligen börja plugga men tyvärr kryper det i mig när dammråttorna kommer smygandes bakifrån och jag inte vet vilka räkningar eller annat mer eller mindre viktigt som kan gömma sig i de tillfälligt gjorda pappershögarna.

Aisha o katterna verkar inte bry sig nämvärt. Kanske olust inför oordning är ett mänskligt påfund. Korridoraren Sigge (ridgeback) är lite mänklig på det sättet för jag skaffade en plastback till alla leksaker och tuggben som låg utspridda i korridoren. Sigge anser sig nu vara kung över denna trofé och går ofta och väljer vad han ska tugga på eller leka med. När han sedan har tuggat klart på vad det nu var han valde lägger han tillbaka det och kanske tar sig ngt nytt.