Kollegorna inklusive mig ska till Strömstad i två dagar. Vi ska titta på diverse byggen under vägen och visst bygga en båt(?) innan vi är hemma igen.

Aisha ska tillbringa dagarna hos extramatten som så himla lämpligt  råkar vara sjukskriven. Hon är på bättringsvägen som tur är och ser som vanligt fram emot lite briardsällskap. Hon pratar ofta om att skaffa valp. Skulle vara jättekul om det blev medan jag var kvar i Göteborg! Kanske en lite briardis till...

Syns på fredag gosan!!

När jag slog mig ner vid sjön för att dricka morgonkaffet kom herr o fru kråka o slog sig ner på trädstocken bredvid. De har lärt sig att det lönar sig att hålla sig framme. Några torrisar till Aisha och några till kråkorna blev det.

Grrr, sa Aisha efter ett tag och tyckte att fåglarna kunde fara o flyga. Det gjorde de en liten stund o sedan var de strax tillbax till Aishas förtret. En rush till blev det och hon låg i kurvan för att kunna svänga snabbt nog. Ojdå, sedan gjorde det ont i tassen. Klokapseln av igen...

Denna gång var den liten o kort men den kanske har blivit försvagad av alla gånger den gått sönder. Hela var i stort sätt borta så det var bara att pilla bort den.

Nu blir det bandage i ngr dagar igen.

Samma bild som för fem månader sedan.

I lördags var vi tre tappra själar som skulle snöra på oss vandrarkängorna och ut och vandra längs Vildmarksleden. På lördag morgon var två själar inte så tappra längre utan ganska hesa och hängiga så det blev undertecknad som med sin fyrbente vapendragaren i vanlig ordning mötte världen ihop.

Hemifrån farstun och till Kåsjön i Partille o tillbaka var planen.

Första stoppet var vid Västra Långvattnet som var lite utanför sträckningen men om man bor i området så behöver man ju inte helt gå efter kartan... Ett ställe jag normalt inte så ofta går till men massor av härliga grillställen att lägga på minnet. och lite lagom "off the beaten track"

Vidare bar det genom varierad terräng. Inte mycket folk var ute trots det kanonfina vädret.

Aisha är ju förpatrull men ibland måste matte tittas till där bak. Om inte annat kan det ibland bjudas på ngt gott.

När vi kom fram till Kåsjön så hittade vi en helt egen strand! Hur härligt som helst!! Aisha roade sig ett tag på egen hand.

Någon verkar ha lämnat torrfoder efter sig...

Här borta luktar det spännande - kommer snart matte.

Kolla vad jag hittade  - en blöja!!

Nähe, den fick man inte ha kvar. Får väl sätta mig o titta på utsikten då. Ska vi gå vidare snart?

Längre bort vid sjön träffade vi bedårande söta 11 veckor gamla Klara. Aisha o hon hade kul en bra stund innnan färden gick vidare.

Tanken var att jag skulle gå tillbaka oxå men med allt "slappande" under tiden så tog de ynkliga 9 km ca fem timmar (hoppsan) så det blev kommunalt färdmedel hem. Jag skyller på att Aishas alla tassar oxå var trötta

Vi var hemma hos oss igen vid sex-tiden. Då är det ballonguppstigning bakom husen när vädret är ok.

Skulle vara kul att testa ngn gång.

Här är ett av alla lyckade kort från söndagen...Hur många ben har en hund?

Det här har varit mitt arbetsredskap i tre dagar. Mitt ute i bushen. Tyvärr är ljudnivån så himla hög annars hade det varit ett perfekt Aisha-jobb!

Egentligen var min insats ganska blygsam. Anledningen att jag fick följa med var just att jobbet låg lite väl avsides och det behövdes två "man" om ngt skulle hända. En viss hjälp var jag förstås men det mesta är rejält tungt. Allt är gjort efter ganska starka karlar och jag ligger liksom inte i den ligan.

Vädret var sådär jämfört med helgen då det var kanoon!!

Jag har fotat massor men vad hjälper det

Massor av misslyckade kort, hå hå ja ja...

Här är i alla fall en typisk briard med typiska karaktärsdrag:

• stor nos
• varma bruna ögon
• skär tunga - mer eller mindre alltid synlig
• rejält blött skägg

Det visar sig att min kollega har en son som är otroligt duktig på att teckna. Min kollega raggar lite jobb till honom och visade exempel på vad han gjort. Han verkligen jätteduktig och jag såg tillfället att passa på att få de fyrbenta avmålade till ett överkomligt pris.

Sen gäller det bara  att hitta bra foton. Märkligt är det att av en sån uppsjö av bilder som jag har så är det otroligt få (jag har ännu inte hitta någon) som är riktigt bra. Det är framför allt ögonen som jag vill ska framgå tydligt.

Det blir att försöka få till ett bra foto under den närmsta tiden om nu min kamera vill vara med så länge. Jag har kollat in lite fototips på nätet. Tricket är antagligen att ta hjälp och inte tro att man ska lyckas få hunden/katten att stå still med ett allert uttryck samtidigt som man själv kryper omkring i marknivå med kameran under nosen på dem.

Får se vad det blir...

Katter kan verkligen se allvetande ut ibland. Oftast skymtar men bara uttrycket ett ögonblick när man råkar vända sig och slänga en blick på dom. En liten stund ser man det, innan de hinner växla över till sin kattidentitet igen. Jag undrar ibland vem det är som egentligen finns där förklädd i kattkropp och betraktar mig i varadagen.

Hemma hos mig är det bara Baltazar som har en sådan blick. Pepita ser mest ut som den katt hon är mest hela tiden.

Å andra sidan tycker hon att det är roligt att bekanta sig med andra arter i omgivningen. När Jag flyttade till lägenheten där jag bor nu så fick katterna helt plötsligt tillgång till skogen bakom huset och där finns ju en himla massa rådjur. Innan Aisha kom in i bilden tyckte jag att det var helmysigt. Pepita såg till att lära känna de nya grannarna och vid flera tillfällen såg jag henne leka med de små skuttande kiden =)

Vilken härlig helg det har varit med världens härligaste väder!

På mornarna har det blivit den ganska sedvanliga turen till sjön. Man är ju lite av ett vanedjur och gillar sina intrampade stigar. När vi kommer förbi cafét så är Aisha lika besviken varje gång hon inte får gå in.

Men ibland är det faktiskt stängt.

Då får det bli Briard-Tv:

Aisha kollar in kaninerna på avstånd i stället. Hon står gärna ett bra tag innnan hon är nöjd. Det liknar det dagliga avsnittet av en spännande doku-såpa.

Till slut kommer vi till sjön. Då bli det frukost o kaffe. Utslängda torrisar blir det till Aisha. Sen är det skönt att bara sitta o njuta av höstsolen.

På helgerna kan det vara skönt att unna sig en liten siesta. Det finns det många som tycker. Finns det hjärterum så finns det stjärterum ...

Det är trots allt ganska ovanlig att hela flocken samsas i sängen. De brukar liksom köra med ngn slags avbytarteknik.  När den ena har fått nog med gos och klapp och hoppar ner så kommer nästa.

I morse försov jag mig så det var ljust redan när jag gick hemifrån. Den första halvtimmen går jag i skogen. Även om det normalt är lite mörkt den första biten så tycker jag att det är så härligt att gå bland träden och slippa att ge sig ut i trafiken precis det första.

Det är inte bara träd utan promenaden går genom en stor golfbana. Normalt gör Aisha stora lovar för att sniffa av allt kul som varit i farten under natten men i morse var nog de stora gräsklipparna ett hämmande inslag för hon höll sig onormalt nära mig mest hela tiden.

Dricka-paus i exakt samma bäck varje morgon

Till slut kommer vi ut på asfalterade vägar. Då är det inte så himla långt kvar. Vi ska bara över E6an och järnvägen

Kallebäcksmotet ser så här kul ut...

Till slut är vi framme vid dagiset. Sen gäller det bara att inte ta fel dörr.