Så värst nödig har inte Aisha blivit än av kortisonet men däremot ganska trött. Det braiga är i alla fall att hältan verkar ha gett med sig. Hoppas att det fortsätter så och att vi kan börja trappa ner kortisonet på måndag och att Aisha sedan fortsätter att förbli hältfri.

Idag passade vi Angie en liten stund.

Vi tog först en promenad och sedan fick hon följa med hem och gnaga på ett ben. Det var gott tyckte hon.

Sedan fick hon gå hem till sig igen.

Försökte ta en bild när vi körde lite träning i hissen upp till Angie men det gick som synes inget vidare.

Däremot var vi på rallylydnaden idag. Tog det lugnt eftersom jag inte visste vad Aisha skulle orka med, men hon var piggare än vad hon har varit de senaste gångerna så nog det är lederna som ställt till det  

Veterinären ringde i torsdags och meddelade att det inte fanns något anmärkningsvärt i ledvätskan. Nu var nog detta ganska väntat för att man ser mest inflammatoriska celler när hältan (eller artriten) är akut. Aisha har ju gått med den ett tag innan provet togs. Vetten ville i alla fall sätta in kortison baserat på de kliniska symtomen.

Enda problemet (eller egentligen ett av problemen) med kortison i så höga doser som det blir tal om är att de flesta hundar blir vansinningt kissinödiga - hela tiden! Och på grund av det dricker de förstås också en massa. I bästa fall lugnar det ner sig ganska fort men jag måste nog räkna med att ta semester - och/eller jobba hemifrån - de första dagarna. I absolut bästa fall är Aisha en av de få hundar som inte reagerar nämvärt på kortisonen.

Aisha kommer att få stå på en hög dos för att dämpa immunförsvaret till hältan ger sig, sedan trappar men ner kortisonet sakta till en nivå så hon är smärtfri och i bästa fall helt och hållet. Många hundar håller sig sedan friska resten av livet medan vissa får tillbaka symtomen.

Det är bara att hoppas att hon svarar som man vill. Tror jag ska börja på tisdag eller onsdag.

Idag var vi till en ny massör. Han är under upplärning och i och med det var det lite billigare. Ganska bra men Aisha hade lite svårt att koppla av. Hon lade sig på rygg och ville bli klappad på magen. Antingen kanske hon kände obehag pga lederna eller så  visade hon bara att han hade lite svårt att fokusera på det han gjorde. Hon beter sig nämligen så om hon får massage av mig och mina tankar fladdrar iväg. Är jag bara fokuserad på det jag håller på med så slappnar hon av och njuter.

(ANA-testet var för övrigt oxå negativt - bra!)

Slänger in lite bilder från en promenad i Desjöteräängen med Aktiva Hundträffar

Lagom lång och med hel del pauser passar oss just nu.

Grått är bara förnamnet men kaffet värmer och det är trevligt med promenadsällskap tycker både Aisha och jag.

Så lik vår gamle vän Vajje !

I somras tror jag det var som jag var på Hööks och köpte ben-reflexer.

Nu är det ju så mörkt så de passar utmärkt.

Aisha gillar inte! men hon får vänja sig. Syns gör de i alla fall om det kommer en bil körandes.

Det är tur man har en tålmodig hund när klockan blir tolv innan man kommer utanför dörren.

Idag fick Aisha var okopplad på hela promenaden som dessutom blev lite längre än den varit de senaste veckorna.

I onsdags var vi hos ortopeden som hittade flera leder som ömmade på Aisha. Hon fick en tid redan dagen efter för att ta prov på ledvätskan. De tog även blodprov för att hitta markörer för autoimmunitet (ANA-test). Några svar har inte kommit ännu.

Hon är rakad på båda haslederna och på vänster fram. På höger fram har hon brutit klokapseln på sporren igen  

Börjar promenaden med att traska genom hästgården som vanligt

Aisha vill rusa i förväg för att se om det kommer någon bekant men jag vill att hon ska vänta vid hörnet för att JAG ska se om det kommer någon som inte alls vill bli hälsad på.

Blev en halvlång tur i den hyfsat leriga och blöta skogen.

Sedan var vi hemma igen och hästarna stog och mumsade på lunchen

Ursäkta att vi stör  

... nja, snarare regn ute regn inne, regn i hjärta, regn i sinne. Ok kanske inte regn i hjärta men lite grått blir allt humöret av detta evinnerligande regnande. Nog känns det att man är i Göteborg på hösten.   

Lite regn i hjärtat är det trots allt för jag oroar mig för Aishas haltande som inte blivit det minsta bättre. I torsdags var vi på rallykursen igen och den här gången syntes det tydligt att något inte var som det skulle med Aisha. Hon var väldigt låg och på slutet tog energin slut totalt. Det är speglar man kan titta i och jag försökte se om hon haltade men just då såg hon ok ut. När vi gått vår runda undrade "fröken" om jag visste att Aisha haltade på höger bak. Kanske det är de himla fästingarna ändå...

Utsikt från fönstret på jobbet