I natt jobbar jag som fölvakt men fölet i fråga är ganska piggt o friskt så den mesta tiden går till att tömma och skura boxar. Inte illa när man tänker på det. Betald styrketräning!

På natten kan man ta med sig hunden men jag tror att Aisha har det bäst hemma där hon kan snooza i sin egen bia. Om ca tre timmar är det dax att gå hem och gå en morgonrunda.

Når jag går ut med både Zabba o Aisha så brukar jag antingen gå vid 11 eller 13-tiden för att slippa värsta luchrusningen i skogen.

Idag blev det kl 11 och då började promenaden tillsammans med labradormaffian (jag tror de var sex st idag) och tvåberner sennen.

Labradorkennelmatte hade en av sina fodervalpar med sig och ojade sig lite över att folk inte kan uppfostra sina valpar direkt. Hennes egna hundar får ALDRIG hoppa på folk ute och ALDRIG dra i kopplet vilket gör att det inte blir ngr problem. "Hrm, ja visst är det konstigt, ehh.." tyckte jag o tänkte på hur länge det tog innan jag ställde ngr krav på den pyttelilla braiardvalpen jag hade hemma. Men - nästa hund...

När jag hämtar Zabba så ligger Aisha ute o väntar

Där ligger hon snällt så länge ingen främmande hundnos kommer innanför grinden

Innan jag hunnit släppa hundarna så träffade vi på stiliga Måns. Det vart inte direkt kärlek vid först ögonkastet mellan honom o Zabba så de fick vara kopplade under promenaden o man kan lugnt säga att det var en bra träning i fokus på matte o inte alltför mkt på omgivningen.

Nu vart det ju ingen lek men när Aisha är på humör så älskar hon att tackla Måns så mycket hon bara kan. Han är en stabil klippa som tål det mesta!

På vägen hem träffade vi grannen o hennes ridgebackhane (inte Sigge). Aisha var lite burdus och lyckade skrämma honom. Jag skämdes o bad om ursäkt men matten bara skrattade, suckade o sade - att han ska faktiskt kunna jaga lejon...

Hemma så var världen sötaste hund på besök: Nellie. Jag har glömt vilka raser hon består av men hon är ruskigt bedårande. Väldigt blyg men Aisha går det numer bra med men Sigge är lite skrämmande

Eftersom inte Sigge varit ute så följde vi med på en liten extrasväng med honom

Glada hundar i den alltmer grönare skogen.

Vi gick förbi skjutbaban hem men ingen sköt precis när vi passerade. Däremot började vi prata om ett avsnitt av hundcoachen som handlade om få bort jaktbeteende. Det var nästan dråpligt för precis just då skrämmer Aisha upp ett rådjur som låg o sov bredvid stigen. Himla rådjur - kan dom inte ha vett att hålla sig inne i skogen =) Nåja, både hon o Sigge drog iväg - förstås. Men kors i taket så kom Aisha när jag visslade! Ha - träning kanske ger resultat ändå .

(Kameran låg ungefär exakt där jag lagt den)

Idag har det inte hänt så vansinnigt mycket. Jag har deklarerat=bra, ännu inte bytt vinterdäcken=lite mindre bra. Och kanske grillat upp min kamera=absolut inte bra!

På hundfronten tränade jag Aisha o Sigge att putta omkull en PET-flaska. Aisha lärde sig det på två försök. Sigge däremot som inte är klickad av ngn annan än mig (och MKT lite) har mest lärt sig att snabbaste sättet att få godis är att snabbt slänga sig på marken. Då får man vara ännu snabbare att klicka fön ngt annat beteende innan han fastnar i sitt läggande. En utmaning som inte gick så bra för min del.

I morgon är en Zabba-dabba-doo dag igen. Det verkar inte bli ngr foton...

Idag var det grillning igen o den här gången fick Aisha vara inne. Jag gav henne ett revben att knapra på i sin ensamhet. Efter att hon o Sigge varit ute på en liten kvällsrunda var hon VÄLDIGT orolig att Sigge skulle smita in på "hennes" rum. Det visade sig att revbenet låg orört. Jag följde inte med "kidsen" till rockkonserten utan stannade kvar hemma så nu ligger Aisha o gnager på benet.

Gnaga är tydligen roligast att göra i sällskap.

De här snyggingarna fick inte heller vara med även om de gärna hade velat. Det är korridors-Wilma med "syrrorna" Madicken o Siena.

Alldeles vid Brukshundsklubben börjar Hågadalen. Där var vi ute och flanerade härom dagen. Härligt varmt var det o Aisha hade vattnet inom räckhåll.

Vad gör du där nere, matte?

Medan jag tog en hel del misslyckade kort på strömmande vatten så visade det sig att Aisha tagit över kollen bakåt

Det kom visst en golden med cyklande husse. Det missade jag när jag hade fokus på vattnet. Men inte Aisha som sin vana trogen såg till att hålla dom på avstånd

Innan vi vände o gick mot bilen igen så passade vi på att tjuvträna lite på agilitybanan som ligger där. Jag lade annars ner agilityn efter Aishas höftrönten men jag har nu tänkt om och tror nog ändå att det kan vara ganska nyttigt i måttlig mängd. Både smidighet o balans ökar ju o det är nog bara bra. För att inte tala om ökad kontakt med matte. Det skadar ju aldrig.

Ganska ofta är kontakten helt ok. Jag ska inte klaga men ibland så behövs det en liten knuff för att påpeka att - Hallå, här är jag!

Aishas morfar Korad Rebel Jesed har fått somna in efter sviterna från en tumör. Han var en hund som man aldrig glömmer!

Här är han tillsammans med barnbarnen i Aishas kull.

Morgonen inleddes med lite hoppande över ett hinder som någon snickrat ihop o sedan lämnat kvar här bakom huset.

Vi höll på ett litet tag och det gick jättebra! Belöningen fick bli att fortsätta grävandet på ståvärnet som Aisha påbörjat bakom en gran strax bredvid

Det kanske inte ska bli ett ståvärn utan ett liggvärn

Måste justeras lite till

Och sedan provliggas igen

Det kommer säkert att justeras vidare...

Det hade varit najs med lite vatten nu, matte. 

... mao en ganska okej sådan.

Dagens långpromemenad följde en runda som jag nu gått MÅNGA gånger. Lite småtrist känns det ibland när omgivningarna är så bekanta. Det hjälps inte att jag trots allt är tacksam för att bo så här. Det finns flera olika ställen att strosa på och att naturen finns alldeles inpå knuten. Man slipper en massa asfalt men trots det tryter inspirationen till nya vägar ibland och jag bara gåår.

Idag sken solen men det blåste kallt så då lockade vägen vid ån.

Promenaden började med att vi länge stod och betraktade den här lilla krabaten när "han" höll på att greja med sitt några meter ovanför våra huvuden. Säkert en hel del att stå i den här årstiden.

Tog vägen nere vi ån och fågeltornet. Idag var det alldeles tomt på vattnet. Inga fåglar varken åt ena eller åt andra hållet. För bara ngr dagar sedan var det full aktivitet.

Var har de tagit vägen?

Aisha roade sig i stället med att leta sork i strandkanten

Det är fullt med ngn vassort som jag plockade och tog in i höstat. Det blev jättefint och står sig fortfarande.

Den som står kvar ute är lite väderbiten efter snö och hård vind.

Matte, såg du cyklisten på vägen? Får jag godis fast den inte kommer på min väg?

Aisha har börjat bli riktigt duktig på att automatiskt komma till min sida så fort vi möter ngn gående, joggande eller cyklande människa. Då blir det ofta ett klick och en gotta. En hund kan gå men det behövs för det mesta fortfarande lite övertalning.

Nu på kvällen har vi suttit ute o grillat. Aisha hjälper till att se till att vi får vara ifred, hrmm...Vaktandet blir faktiskt bättre o bättre men ibland kan hon inte låta bli att säga sin mening. HÖGT!!

Så här såg det ut igår - magiskt.