...följa med på promenaden om hon ser oss när vi går ut.

Jag försökte fota henne när jag hade kameran med mig. Det gick verkligen inte bra! Massor av kort med helt fel fokus.

Och på samma bild ville de inte vara!

Våra grannar polishästarna spanar in vad vi håller på med från sina rathagar.

Hoppsan - möte. Dax att återvända till matte för att inkassera lite korv. 

Det får man alltid när man möter någon på stigen.

Svårt att tro att vi faktiskt bara bor ett stenkast från centrum!

'

Tränar platsliggning bland vitsipporna!

Nu kommer det en stor hund på stigen. Passade på att fånga katten när hon för en gångs skull var stilla.

Trodde att Aisha oxå skulle vara stilla men det var hon inte! Platsliggning med för stor störning med andra ord. Hon rusade fram och talade om att här vill vi faktiskt vara i fred! 

Igår var vi bjudna på drinkar hos en kompis så där mitt i vecka. På lagom avstånd för att ta en hyfsad promenad dit. Nu blev vi lite sena...

Det fick bli spårvagnen.

Sen tänke jag promenera hem i stället men PRECIS när vi var vid hållplatsen så kom vagnen så då hoppade vi på den trots allt.

Vi gick ändå en bra bit för när vi skulle byta vagn så gick våran framför näsan på oss. 

Det finns inga biljettkontrollanter på vagnana denna vecka. De känner sig hotade.  

Då är frågan. Betalade vi (=jag, hundar åker gratis)  för oss nu när man inte kan åka fast? Självklart! Eller...  

  Bilen gick igenom besiktningen. Alltid skönt för man vet aldrig med en gammal trotjänare.

  Aisha har haltat lätt några gånger senaste tiden. Denna gång på vänster fram. Idag haltade hon ganska rejält när hon började promenaden men det värmde ur snabbt. Tänkte ta och kolla med veterinären men GIVETVIS har friperioden sedan senaste veterinärbesöket precis gått ut. I förrgår för att vara exakt. Grrr...

Nu får det bli koppelpromenader att tag igen och se om hältan ger med sig. 

För tre år sedan:

Inte riktigt idag men nästan: 

Idag på promenaden mötte vi en liten trasselsudd på stigen. Matte såg orolig ut när hon såg att Aisha var okopplad. Matten satte snabbt på koppel på sin lilla hund medan Aisha gick fot förbi,fortfarande okopplad men lite mutad med en korvbit. Matten stog ganska stel men kunde inte låta bli att kommentera vilken lydig hund jag hade. För det mesta sade jag, åtminstone när vi möter småhundar.

Vi tog en ganska lång promenad men när vi var alldeles hemmavid så dök samma matte med hund upp hastigt och lustigt.  Hunden såg jag inte för den skymdes av våra nya soptunnor (och matten kände jag först igen när jag såg hunden). Aisha var precis vid dessa soptunnor också när hon upptäckte den lilla hunden. Då var avståndet för nära för att hon skulle vara lika duktig och hon kom INTE när jag ropade på henne. I stället gjorde hon sig redo för sin vanliga burdusa hälsning. Ahrg tänkte jag nu skrämmer hon både den stackars hunden och matten men faktiskt inte. LITE burdust men väldigt mild hälsning för att vara Aisha.

Puh - hon kan om hon vill!

En kul ingrediens i en annars osedvanligt seg helg. Getyoghurt från Dalsland. Vi som inte tål komjölk och tycker att sojavarianten är lite trist har äntligen fått ett gott alternativ =) Och från en affär nära mig!

En till som är från Dalsland:

Vakthunden Aisha. Med luggen borta från ögonen så har tydligen en ny värld uppenbarat sig.  Sitter man dessutom i soffan så har man ju utmärkt utsikt. Alla som rör sig i skogen bakom huset måste rapporteras   

Varannan onsdag är det öppen träning med Hundar i Kålltorp. Förra gången var det en gemensam hundpromenad som väl var ganska trevlig men idag var det lite mer fart och fläkt och betydligt fler deltagande när det var agility.

Det är inte så ofta jag tränar agility med Aisha men hon tycker att det är kul!! Efter en timme var godiset slut och vi traskade hem igen.

Väl hemma efter välförtjänt kvällsmat bilr man ganska trött.  Men Aisha gör sitt bästa för att hålla sig vaken eftersom jag sitter bredvid och äter MIN kvällsmat. Det är dumt att somna ifrån eventuella rester...

På hemväg igår sprang det förbi en joggare. När han sprungit förbi hörde jag att han ropade något. Jag hörde inte riktigt vad men tänkte att det kunde ha att göra med att Aisha var lös även om hon inte ägnat honom något intresse. Jag vände mig om och då upprepade han: "Är det en briard?"

"Ja sa jag, det var inte illa att känna igen, det hade jag nog inte gjort om den var så korthårig."

Då kom han joggandes tillbaka.

"Vi var också tvugna att klippa våra, sa han."

Sedan fick Aisha stå ut med att bli klappad på vilket hon i och för sig lika gärna sluppit men hon protesterade inte utan stod snällt still i väntan på en korvbit. 

Fortfarande klapp-vänlig trots frånvaro av glada tofsar.