Varför får katten torrfoder och inte jag?!!!!

Orättvist är bara förnamnet!!

Tja, sånt är livet... Vi var på studiebesök hos en grisbonde för något år sedan och efter en en mycket trevlig rundvandring på hans gård så avslutade han innan vi skulle åka därifrån med: "Ett råd som jag vill skicka med er på vägen, som jag alltid sagt till mina barn, kom ihåg att livet aldrig är rättvist!" Kanske har han rätt, fast jag är inte helt säker.

Dagens utflykt går till apoteket för att hämta ut mer Rimadyl.

Jag funderar på om jag ska fortsätta med antinflammatoriskt ett tag till. Nu har Aisha varit utan Rimadyl i ca två veckor och jag märker att hon blivit lite stelare. Hon verkar ju tåla tabletterna relativt bra (peppar, peppar...) så lite smärtlindring och hämning av inflammation både i leder och senor kan ju vara av godo.

Initialt ser det likadant ut när man går till apoteket som när man går till biblioteket. Idag fanns det dock ingen matte och hund som distraherade just här.

Sedan insåg jag att trots att jag bott i området i ca sju år så har jag hittills alltid gått på andra sidan vägen och inte insett att gångbanan fortsatte ända bort till torget där apoteket / COOP mm liger.

Tur man aldrig blir för gammal för att lära sig ngt nytt. Denna sidan var ju MYCKET bättre.

Det är viktigt att gå fot när man korsar bilvägarna.

På hemvägen - den obligatoriska vätskepausen i bäcken.

Förutom Rimadyl så fick vi även med oss hem en stor lax (till mig och ev katterna) och ett kg billiga COOP-köttbullar (till Aisha o hennes fyrbenta vänner).

Bra dag så här långt.