Siena är en liten colliefröken som ingår i en korridorskompis familj. Det finns tre collifröknar i familjen och det brukar variera vilken som för tillfället är här. Nu har det varit colli-tomt ett tag för storasyster Wilma började bli rädd för att gå i trappor och korridoraren hade ingen lust att bära henne upp och ner. Lillasyster Sienna är lite mer tidskrävande än vad korridoraren hade tid med så hon kunde inte heller vara här på ett tag. Men nu är hon tillbaka!

Aisha vädrar HUND när hon i godan ro låg o gnagde på märgbenet. Hon kan väl aldrig vara på väg åt det här hållet? Puh, hon gick en trappa upp...

Zabba har varit hemma hos oss. Han lade sig i bian o Aisha på filten. I bian hittade han ett gammalt torrt tuggben. Ett sånt där som är jättetråkigt att tugga på enligt Aisha.

Zabba började glad i hågen tugga på det och mjukade upp det så där alldeles lagom. Aisha sneglade lite bortåt bian med jämna mellanrum. När benet var lagom uppmjukat gick hon resolut fram och bara tog det ifrån Zabba, som inte hade vett att säga ifrån.

Tack för förarbetet sa Aisha och gnagde i sig resten av benet. Zabba fick INTE komma för nära.

Jag är på mitt rum men det är inte Aisha. Hon brukar ligga här och sällskapa mig när jag är här.

Jag misstänker starkt att det är min GENERÖSA granne som håller på att laga mat i allrummet och Aisha ligger vid hans fötter...

Aisha har börjat halta några steg när hon reser sig upp. Sedan försvinner hältan och hon verkar vara opåverkad när hon väl kommer igång. Hon har haltat ngt lite från och till sedan i somras men det har alltid varit väldigt kortvarigt men nu verkar det hålla i sig. 

Det började när jag var på semester och jag har avvaktat lite för att se om det är något som går över men så verkar inte vara fallet. Nu har jag bokat en tid hos ortopeden på Smådjurskliniken. Hon är duktig men låångsam. De som har senare tider på dagen brukar få bli sittande ganska länge o vänta på sin tur. Nu vet jag ju detta så jag bokade första tiden på morgonen   

Aisha få diverse preparat för att motverka effekten av höftledsdysplasin och artrosen men nu kanske det är dax att lägga till lite tyngre grejer. Förvånar mig dock inte om hon blir alldeles hältfri lagom till veterinärbesöket. Så brukar det vara...

Själv har jag för första gången i livet fått magkatarr. Varför? Jag har ju precis haft semester. Jag behöver säkert mer! Nåja, ont som bara den gör det. Kanske måste minska ner på mina tio koppar kaffe per dag...

Igår sken solen så härligt   Men det är attans var solen står lågt! Man får den i ögonen även mitt på dagen.

Hur långa skuggor som helst!

Lunchpromenaden började annars utmärkt genom att Aisha avstod från att sätta efter en guppande vit rumpa som försvann bland stammarna. Massor av beröm blev det!

Dock kan man väl inte säga att hon var helt avspänd... Nytt prasslande längre fram var MYCKET spännande!

Besvikelse - det var bara några människor.

Det blev förstås en extralång promenad för att vara så trött som möjligt på kvällen. Dessutom en lång promenad till sent på eftermiddagen.

Jag åkte ner på stan på kvällen och åt god mat med några vänner. Lagom till tolvslaget åkte jag hem igen för att titta till Aisha. Vi bor ganska bra här ute på "åkern". Vid nyår är campuset i stort sätt folktomt och närmsta bostadsområde är i alla fall en liten bit bort så det är inga raketer som skjuts precis utanför knuten.

Aisha var lite orolig precis när det pangade som värst men annars var det ett väldigt lindrigt nyår. Jag är glad!! Aisha är definitivt berörd så jag vill självklart i möjligaste mån undvika att det förvärras. Hittills är reaktionen vid skott relativt konstant.

Idag kom lite snö. Trevligt tycker jag men tyvärr är den redan borta. Aisha gillar också snö medan katterna inte hetsar upp sig nämvärt över det jobbiga vita...