Tog med Zabba ner till stan och gick med både honom o Aisha på den arrangerade promenaden hos UHAC. Eftersom jag rastar honom tre dagar i veckan så kändes det bra att träna med dom tillsammans med andra hundar. Båda skötte sig utmärkt. Utmaningen var inte så stor idag då få hade trotsat vädervarningen och kommit dit. Men ett litet gäng var vi.

När vi fikade efteråt så fick Zabba nöjet att hälsa på sin kära syster som varit där och fått massage. Zabba gillar sin syster!

Aisha var nöjd när vi kom hem igen så hon äntligen kunde få gå på toa. Som den lantishund hon är så har hon otroligt svårt att göra sånt i koppel. Borde egentligen träna på det. Det är en otroligt opraktisk egenskap.

I morgon antar jag att det blir vallning igen om inget oförutsett inträffar.

Aisha fick sig en välförtjänt massage igår efter skidturen men trots det (eller kan det vara pga) så kändes hon lite stel i morse. Ingen hälta men som sagt lite stel så jag ville inte ha några ouppvärmda rusher efter rådjur. Så det fick bli jag o Aisha i var sin ände på flexikopplet.

Lite halvkorta pomenader i flexi är helt enkelt vad dagen har bjudit på.

Ska visst bli snö imorgon =(  

En soft förmiddag framför TVn samtidigt som jag sprang fram o tillbax till tvättstugan. Fyrbeningarna gjorde mig sällskap i allrumssofforna.

Aisha snoozar vidare tills det är dags att gå ut.

Baltazar - eller tjockisen som hon nu kallas - är ialla fall inte värre tjock än att hon utan problem kan sköta sin hygien.

Pepita är mest bara snygg.  

När vi väl gick ut så upptäckte Aisha ytterligare ett vårtecken. Sorkarna har vaknat! Hon ägnade en bra stund åt att försöka få fatt på dem under snön. Hon liknar lite en räv när hon gör sina "anfall". Inte riktigt lika smidig dock. Men samma teknik har hon.

Hältan såg jag inga spår av så jag beslutade mig för att ta med Zabba o Aisha o åka till Håga by o åka skidor. Det hade jag planerat redan igår eftersom de lovade fint väder idag med.

Väl på plats fick Zabba o Aisha springa fritt och värma upp innan de spändes fast i midjebältet. Nu är det ju fiffigt att ha ngn slags krok som gör att man snabbt kan koppla loss sig men det hade inte jag utan de satt fast! Sist (för två år sedan) jag åkte skidor med båda hundarna tillsammans drog ingen av dom speciellt mycket så det där med att sitta fast förankrad med dem oroade mig inte så mycket.

MEN jag bedrog mig. Zabba har tydligen smygtränat för han gav sig iväg som skjuten ur en kanon och det var inte många meter innan jag stod på näsan Och förstås blev överfallen av två upphetsade briarder. Det var ganska roligt FÖRSTA gången.

En gammal man som stod och tittade på gav mig goda råd. Jag kopplade loss Zabba ett tag. Innan jag kommit speciellt långt så tappade jag ena staven. Då fick jag tipset av den gamle mannen att jag kunde pröva med att sticka in händerna i öglorna på stavarna. Ha, ha..syntes nog att jag inte tillhör skideliten precis!

Efter ett tag (utom synhåll) fångade jag Zabba igen, men höll kopplet i ena handen vilket funkade bra. Zabba sprang för kung o fosterland så allt jag behövde göra där bak var att hålla mig på benen, vilket gick, tja... ganska bra för att vara mig. Trillade kanske en fyra-fem gånger. Kommer att få åtminstone ett superblåmärke. Aisha kopplade jag loss ganska omgående. Det var definitivt överkurs att försöka ha koll på två hundar. Plus att jag ville att hon skulle få reglera sitt eget tempo.

Så här ser det ut. Skakigt förstås, ffa i början då jag håller på att ramla. Men kul var det!

Vi tog många puser. Här har Aisha hoppat upp på ett bord vid skidpåret och talat om att det var dax för lite korvutdelning. Annars var hon inte tröttare än att hon gärna hade velat ge sig av o kollat rådjurstillgången i närområdet. På slutet kom hon dock lite på efterkälken. Även Zabba mattades rejält och jag fick möjlighet att själv ta några stavtag. 

Tillbaka till start så gick vi upp på Hågahögen, som säkert är något historisk men jag har inte läst på.

Långt därborta kom vi ifrån

Härlig blå himmel!        

Tog med Aisha och Zabba och åkte till Lunsen-skogen för lite omväxling. Första gången i år tror jag bestämt att det var. Härligt soligt var det i alla fall.

Mycket lek och mycket spring blev det.

Aisha vill ligga ner vid bilåkande men Zabba har inget emot att köra lite back-seat driving.

När jag släppt av Zabba körde jag vidare till Mårtensby och vallning igen. Jag är i en liten svacka just nu känns det som. Vad det är jag gör (eller inte gör) vet jag inte men Aisha är för tillfället ganska frustrerad och har svårt att förstå vad det är jag vill att hon ska göra. För att kompensera försöker hon ibland göra allt och lite till.

Dessutom märkte jag när jag kom hem och hon hoppade ur bilen att hon haltade på ena benet.=(            

Låång promenad på förmiddagen - eller vi var hemma igen vid två. Då är det inte fm längre.

Sen lite klickerträning i köket.

Sen - tja inte så mycket mer för Aishas del. Korta rastningrundor förstås och ett nötrevben att gnaga på i bian.

Själv pluggar jag inför tenta i morgon därav den ganska händelselösa dagen.

Scilla med lill-lillmatte+pojkvän är här på besök. Det är Scillas lillmatte som vanligtvis bor i korridoren men hon har varit bortrest så därför är då lill-lillmatten här o passar katterna.

Igår bet Scilla Aisha över ryggen när vi skulle till att gå ut genom dörren.  Som sagt Scilla är inte världens mest balanserade madam. Det blev inga fysiska skador och Aisha verkade mest paff. Sedan dess har de inte träffats. När lillmatten kom hem från sin resa var Aisha i korridoren och hon blev ovanligt utskälld av Aisha som annars inte säger mycket när "husets" folk kommer hem. Kanske var det hennes sätt att skvallra på vad den elaka Scilla hade gjort.

Idag var vi på vallningen extra tidigt. Vi var bland de först som kom och bland de sista som åkte därifrån.

Aisha fick gå fem vändor - två inne och tre ute. Kanske en vända för mycket.

Ute satt en av gårdens kelpies och njöt i den varma vårsolen!

Visste säkert att när alla amatörerna åkt hem så var det hennes tur att ta över.

Hem o duscha och så till årsmötet på Kroppsvallarna. Efter det en liten promenad i omgivningarna i den sista eftermiddagssolen.

Hemma igen och helt plötsligt blev det massa liv i korridoren.

Det är Zafira som kommit på besök. Hon är stor och det hörs när hon leker i köket. Behöver kanske inte säga att Aisha inte är helförtjust. Zafira hon är ju så STOOR. Då blir man ju lite rädd och då är det lätt att ta till brösttonen om man heter Aisha.

Jag tycker i alla falla att Zafira är himla fin även om råkar vara född med "fel" färg. (Knepiga påhitt)

Det är vad jag hade vägt om jag hade haft samma procents övervikt som min stackar katt =(

Idag lånade jag kompisens våg för att väga Baltazar och jag fick mitt livs chock! Ok att hon är i kraftigaste laget men inte kunde jag i min vildaste fantasi ana att det var så illa.

Jag var tvungen att ringa smådjursakuten i Göteborg där hon behandlats ett antal gånger för diverse åkommor, för att förvissa mig om att hennes normalvikt var vad jag trodde, sådär 3,5 kg. Och det stämde. För två år sedan, när hon var där senast, vägde hon 3,6 kg.

Vad har ändrats under de här senaste två åren som gjort att vikten ökat som en raket (utan att jag märkt något)?  Jo hon har slutat äta färskfoder som hon åt innan och gått över till enbart torrfoder. Varför hon gjort det är en annan historia. Min strategi är nu att sluta med torrfodret och försöka få henne att äta färskfoder igen. Den andra katten äter det men Baltazar föredrar som sagt sina torrisar.

En hund kan man ju bara "vänta ut" om dom inte vill äta men en katt och speciellt en fet (usch vilket hemskt ord) katt vill man absolut inte att den ska svälta sig eftersom de som sagt lätt utvecklar leverförfettning vilket kan vara dödligt.

Jag hoppas att byte av mat kommer att ge resultat för jag är lite för bekväm av mig för att orka hålla på och dosera exakta mängder mat varje dag. Men måste jag det, så måste jag.

Kan fortafande inte förstå hur det kan ha gått så långt utan att jag märkt något...

(Det kanske var fel på min kompis våg) 

För tillfället går collie-Wilma omkring här i korridoren och nyser på ett karakteristiskt sätt så matte misstänker att hon har noskvalster. Hon har även tappat luktsinnet.

Aisha nös lite grann för ett tag sedan. Jag tänkte inte mycket på det för det gick över på en gång men även hon tappade tillfälligt luksinnet vilket jag reagerade på. Noskvalster slog mig men som sagt tänkte inte mer på det.

När jag passerade receptionen på smådjurskliniken idag så passade jag på att fråga vad som gäller angående noskvalster. Jag tänkte att om Wilma blir behandlad så kanske Aisha fortfarande kan ha kvalster fast hon inte visar symtom och smitta Wilma igen.

På kliniken sa dom att ca 80% av alla hundar har noskvalster fast de allra flesta får inga besvär av dom. De brukar ibland upptäcka dom på kliniken för de kan krypa fram när en hund sövs (ingenting som jag sett). Ibland visar hunden symtom i samband med ex kennelhosta eller ngn annan sjukdom då hunden är lite nedsatt. Det är kanske därför Wilma fått besvär då hon även är lite snuvig o rinnig i ögonen. De rekommenderade inte att behandla en hund utan symtom för kvalstrena finns i så stor utsträckning så en hund kan smittas iss var som helst.

Nu vet jag det!

De ser inte så där överdrivet trevliga ut.

Annars har det varit en ganska gråmulen dag idag. Mörk och grått och slaskigt ute.

Trost det tog jag en ganska lång promenad på eftermiddagen. MAn får ju inte låta tråkvädret styra!

Framför mig gick länge några andra hundar med mattar. De gick ganska långsamt och jag kunde inte riktigt bestämma mig om jag skulle gå om dom eller inte.

Till slut tröttnade de på att ha oss(Aisha) bakom sig för åtminstone den ena hunden hade gärna stannat och hälsat på oss (Aisha).

Aisha sprang dock inte fram till hundarana men hon var kanske lite retsamt nära. De stannade till slut och vi spatserade förbi.

Lite sedvanligt godis-intjänade

Oreda i briardpälsen. Ovädret som det varnats för började dra in och under sista delen av promenaden så snöade det =(

Utmärkt väder för att koka köttgryta! Det luktar gott, hoppas att det smakar oxå =)

Här är från UHAC på facebook där vi lyckats fastna på bild:

Fredagsprommenaden.