En soft förmiddag framför TVn samtidigt som jag sprang fram o tillbax till tvättstugan. Fyrbeningarna gjorde mig sällskap i allrumssofforna.

Aisha snoozar vidare tills det är dags att gå ut.

Baltazar - eller tjockisen som hon nu kallas - är ialla fall inte värre tjock än att hon utan problem kan sköta sin hygien.

Pepita är mest bara snygg.  

När vi väl gick ut så upptäckte Aisha ytterligare ett vårtecken. Sorkarna har vaknat! Hon ägnade en bra stund åt att försöka få fatt på dem under snön. Hon liknar lite en räv när hon gör sina "anfall". Inte riktigt lika smidig dock. Men samma teknik har hon.

Hältan såg jag inga spår av så jag beslutade mig för att ta med Zabba o Aisha o åka till Håga by o åka skidor. Det hade jag planerat redan igår eftersom de lovade fint väder idag med.

Väl på plats fick Zabba o Aisha springa fritt och värma upp innan de spändes fast i midjebältet. Nu är det ju fiffigt att ha ngn slags krok som gör att man snabbt kan koppla loss sig men det hade inte jag utan de satt fast! Sist (för två år sedan) jag åkte skidor med båda hundarna tillsammans drog ingen av dom speciellt mycket så det där med att sitta fast förankrad med dem oroade mig inte så mycket.

MEN jag bedrog mig. Zabba har tydligen smygtränat för han gav sig iväg som skjuten ur en kanon och det var inte många meter innan jag stod på näsan Och förstås blev överfallen av två upphetsade briarder. Det var ganska roligt FÖRSTA gången.

En gammal man som stod och tittade på gav mig goda råd. Jag kopplade loss Zabba ett tag. Innan jag kommit speciellt långt så tappade jag ena staven. Då fick jag tipset av den gamle mannen att jag kunde pröva med att sticka in händerna i öglorna på stavarna. Ha, ha..syntes nog att jag inte tillhör skideliten precis!

Efter ett tag (utom synhåll) fångade jag Zabba igen, men höll kopplet i ena handen vilket funkade bra. Zabba sprang för kung o fosterland så allt jag behövde göra där bak var att hålla mig på benen, vilket gick, tja... ganska bra för att vara mig. Trillade kanske en fyra-fem gånger. Kommer att få åtminstone ett superblåmärke. Aisha kopplade jag loss ganska omgående. Det var definitivt överkurs att försöka ha koll på två hundar. Plus att jag ville att hon skulle få reglera sitt eget tempo.

Så här ser det ut. Skakigt förstås, ffa i början då jag håller på att ramla. Men kul var det!

Vi tog många puser. Här har Aisha hoppat upp på ett bord vid skidpåret och talat om att det var dax för lite korvutdelning. Annars var hon inte tröttare än att hon gärna hade velat ge sig av o kollat rådjurstillgången i närområdet. På slutet kom hon dock lite på efterkälken. Även Zabba mattades rejält och jag fick möjlighet att själv ta några stavtag. 

Tillbaka till start så gick vi upp på Hågahögen, som säkert är något historisk men jag har inte läst på.

Långt därborta kom vi ifrån

Härlig blå himmel!