... mao en ganska okej sådan.

Dagens långpromemenad följde en runda som jag nu gått MÅNGA gånger. Lite småtrist känns det ibland när omgivningarna är så bekanta. Det hjälps inte att jag trots allt är tacksam för att bo så här. Det finns flera olika ställen att strosa på och att naturen finns alldeles inpå knuten. Man slipper en massa asfalt men trots det tryter inspirationen till nya vägar ibland och jag bara gåår.

Idag sken solen men det blåste kallt så då lockade vägen vid ån.

Promenaden började med att vi länge stod och betraktade den här lilla krabaten när "han" höll på att greja med sitt några meter ovanför våra huvuden. Säkert en hel del att stå i den här årstiden.

Tog vägen nere vi ån och fågeltornet. Idag var det alldeles tomt på vattnet. Inga fåglar varken åt ena eller åt andra hållet. För bara ngr dagar sedan var det full aktivitet.

Var har de tagit vägen?

Aisha roade sig i stället med att leta sork i strandkanten

Det är fullt med ngn vassort som jag plockade och tog in i höstat. Det blev jättefint och står sig fortfarande.

Den som står kvar ute är lite väderbiten efter snö och hård vind.

Matte, såg du cyklisten på vägen? Får jag godis fast den inte kommer på min väg?

Aisha har börjat bli riktigt duktig på att automatiskt komma till min sida så fort vi möter ngn gående, joggande eller cyklande människa. Då blir det ofta ett klick och en gotta. En hund kan gå men det behövs för det mesta fortfarande lite övertalning.

Nu på kvällen har vi suttit ute o grillat. Aisha hjälper till att se till att vi får vara ifred, hrmm...Vaktandet blir faktiskt bättre o bättre men ibland kan hon inte låta bli att säga sin mening. HÖGT!!

Så här såg det ut igår - magiskt.