Ikväll tog vi en tur till djurkyrkogården men innan vi kom så långt så började dagen men en tur ut i den novembergrå skogen.

Planen var att träffa kompisar från Stockholm men förkylningen gjorde att vi flyttade fram träffen.

Höll på att inte få med mig Aisha till bilen för vi råkade passera hennes "valpningslya". Hon dök in under en gran och jag fattade först inte vad hon pysslade med men sedan kom jag ihåg gropen hon börjat gräva sist det begav sig. Jag pratade i telefon så hon fick hålla på medan jag pratade klart.   Så här såg det ut i april 2009. Samma gran, samma grop. Till slut kunde hon slita sig så vi kom iväg till skogen.

Det finns många stigar att välja på men idag valde vi den mot Lunsentorpet.

Uppfriskande dopp finns det alltid tid till.

Det ser så härligt och trolskt ut med allt det gröna.

Lite skoj måste man också ha.

Till slut var det dags för en fikapaus. Aisha har koll ett tag...

...tills hon tröttnar och tycker att matte är lite jobbig med allt knäppande.

Så blev det då kväll (eller åtminstone mörkt) och vi tog en tur till kyrkogården. Utanför murarna till den vanliga kyrkogården finns en begravningsplats för djur.

Efter att ha stannat till där gick vi till minneslunden och jag ägnade lite tid eftertanke. Aisha ägnade tid till att kolla in foxterriern som var där med sina människor.

Sedan gick jag inte på bio som jag hade tänkt utan var hemma och tittade på Downton Abbey. Trevlig anledning att vara hemma på lördagkvällen.