Eller åtminstone snudd på.

Varmaste, soligaste vårvädret och ledig dag kräver en rejäl långpromenad. Tyvärr var tvättid inbokad sedan länge, men när den var avslutad åkte jag till Hågadalen för promenad till kulturhuset (med kaffe paus) och tillbaka.

  Tänk, det var inte alls länge sedan jag åkte skidor här!

  Årets första slurk av hågaåns vatten

  Försökte få Aisha att posera lite fint. Gick så där bra...

  Så där ja. Det var bättre!

  Här tyckte Aisha att vi skulle stanna ett tag. Samma ställe som jag stannade o fotade för två år sedan. Tydligen ett bra ställe att pausa på.

Det gick bra att fota även i år.

Vårpiggt porlande vatten!  

  Går man vidare så kan man stöta på sådana här obehagliga saker - läskiga tycker Aisha. Om man inte tittar på dom så kanske det uppenbarar sig en ennen väg.

   Vem placerar ut sådana här onödiga prylar?

  Friskt vågat - häften vunnet. Det här går ju bra bara man håller tungan rätt i mun.

  Ytterligare något som Aisha ogillar skarpt! Myror som kryper under tassarna. Och bits! Jag vet inte om de är ilsknare när de är nyvakna på våren eller om hon bara vänjer sig ju längre sommaren går men jag tror av någon anledning att det är värst den här tiden på året.

Ett litet gjyttjebad piggar alltid upp, om inte annat så för att få bort det värsta fluffet i pälsen.

Smarrigt grönt och friskt gräs (enligt Aisha och katterna. Har ännu inte prövat själv)

  Valde Linnéstgen på tillbakavägen. Bytte ut kohagarna mot skogen.

Där växer massor av blåsippor.

  Undrar om det finns mycket nektar i dem. Humlan stannade inte länge vid någon blomma.

  Vet inte alls vad detta är. Små blommor som växte på ett skott av något slags träd tror jag. Får googla lite.

Tillbax på brukshundsklubben (där bilen stod parkerad) körde vi lite agility vilket gick lysande och lite lydnad vilket gick ok.

Fyra härliga timmar i sooolen!  

Idag var vi till hundsimmet igen efter ett lång uppehåll. Jag tror verkligen att det gör god nytta men det gäller att ta sig tid (och råd) och det sista året har jag satsat på vallningen. Men jag ska fundera lite på vad jag ska göra för jag tror som sagt att Aisha behöver simningen.

Aisha var glad när vi skulle in på dagiset där simmet ligger o lika glad när vi gick in i simhallen. Sedan var det trots allt inte lika kul när hon stod på rampen o hon skulle hoppa i. Liite tvång krävdes. Efteråt blev det schamponering, "balsamering" och fönande innan hemfärd. Aisha luktar som en nyponros och är fluffig som en  - ja, jag vet inte vad - men fluffig i alla fall.

På kvällen fluffade vi oss ner till brukshundsklubben och träffade gamla bekanta från helgens instruktörskurs och vanliga vänner från tisdagsträningen. Massor av folk idag. Vi tränar på spontana ställande och läggande. Det går ganska bra men jag vet inte om jag gör rätt men det får väl visa sig.

Det blev träning idag med men inte den vanliga tisdagsträningen. Idag såg programmet ut så här:

• Hur gör min hund om det dyker upp en annan hund bakom ett hörn?
• Hur gör min hund om den går lös bredvid andra hundar - går han med mig eller går han fram och hälsar?
• Kan min hund låta bli störningar som lekande och springande människor och hundar?

  

Gräset spirar och är friskt och gott enligt Aisha. Hon ser ut som en ko när hon står och "betar" Oskyldigt o trevligt.

Katten har andra åsikter om vad som hör våren till. Idag kom hon in och förärade Aisha en alldeles egen sork.

Tack, sa Aisha o kollade om det var ngt pipmakapär i sorken. Nä, det krasade mest    (Sorken var redan död när katten kom med den)

Sorken förpassades ut igen. Men katten kunde trots allt inte låta den vara riktigt än.

Trots att Aisha varit framme o tallat på sorken så åt katten faktisk upp halva. Normalt är det bra skogsmöss som passar som föda men det kanske har nyhetens behag efter en vinter med köpe-mat.

Nog med ond bråd död.

All smält snö översvämmar promenadvägarna - till Aishas förtjusning!

Cykelvägen vid fågeltornet är oframkomlig för tvåbeningar med skor.

Däremot alldeles perfekt om man är fyrbening med lurviga tassar.

  Hoppsan - här var det betydligt djupare än väntat! Aisha skulle bara skrämma ett andpar lite lätt...

Sedan gick det bra att promenera ganska länge längs Fyrisån men sen var det dax igen

  Den här gången gick det inte att komma runt - bara att vända hemåt.   

   I helgen har det hållits en instruktörskurs i vallning med inriktning på kroppsvallande hundar på Mårtensby. Aisha o jag ställde upp som ekipage att träna på. Mycket vallning blev det med andra ord. Instrktörerna bytte elever hela tiden så jag har fått många goda råd och har lite med mig som jag kommer att tänka på i den fortsatta tränigen. Jättenyttigt o kul var det! Man skulle tro att Aisha skulle bli trött efter så mycket vallning men det var i ärlighetens namn jag som blev tröttast. Aisha var redo för nya aktiviteter direkt när vi kom hem igår.

Idag hade vi planerat att spåra lite efter vallningen. Och vi hade verkligen tur med vädret!!  

Medan spåret låg till sig så blev det uppletande. Inget Aisha o jag tränar på till vardags men kul att prova på.

 Aisha kollar Zaffran som ska visa hur det ska gå till.

   Bosse har också koll på "lillsyrran"

  Zaffran är taggad o vet vad det handlar om.

  Fort ut!

Och fort in!

Aisha lyckades med lite hjälp hitta båda mina vantar som låg o skräpade i skogen.

Sedan var det Bosses tur - helt onödigt enligt Zaffran. 

Aisha visade upp sin paradgren - vakta mattes väska.

Sedan var det dags för spåret. Årets första. Jag hade lagt ett ganska kort spår men i okända spårmarker blir vägvalet inte alltid det bästa.

  Åt ena hållet var market torr fin och snöfri. Sedan hamnade jag i ett hygge med enbart snår, vattenpölar och snö.

  Men Aisha knatade på med glatt humör. Lite hjälp krävdes ibland.

   Nu börjar det brännas. Köven är inte alls långt borta.

  Där var den!!

  Sen till slut kunde Aisha erkänna att hon kanske ändå var lite trött. Hon snoozade lite medan Bosse gick sitt spår.

Kan också meddela att det nu tyvärr även finns fästingar i markerna.    

Aisha har som syns ovan positiv blodgrupp. Sånt blod är det inte brist på just nu så det blir ingen blodgivning för Aishas del, ännu i alla fall. Hon finns kvar i registret för ev framtida behov.  

Trots att hon tycker att det är pest och pina att tvingas in på kliniken så är Aisha relativt lättsam när vi väl är där. Och värre är det inte än att hon låter sig matas med Frolic. En yngre-kursare fick träna på att ta blodprovet, vilket gick utmärkt!

  Vi fick ändå med oss en säck torrfoder hem som tack för besväret.

  Katten ÄLSKAR torrfoder. Allra helst om det är till hundar.

    Hon kom raskt på ett litet trick jag tränade in för några år sedan när jag skulle lära mig att använda klicker och använde katten som försöksobjekt. Viftar man med tassen så blir det godisregn!

  När hon sträcker på sig ser hon faktiskt riktigt smal ut. Midjan börjar synas igen! Nu behöver hon förhoppningsvis inte gömma sig i vassen i sommar =)

Vädret var växlande när jag tog ut Aisha o Zabba för att ta en rejäl promenad. Mestadels sken solen men det regnade oxå mellan varven. Tränade en hel del inkallning o de var riktigt duktiga båda två tills Aisha drog med sig Zabba på en utflykt i periferin. FY på sig! Tänkte jag skulle gömma mig bakom ett träd men innan jag hann dit var de tillbaka. Stinkande för det var ett illaluktande dike som måste forceras på vägen.

Här är de fortfarande ovetande om den kommande aktiviteten...

Jag kopierar från förra onsdagen exakt: Har starka planer på att åka till brukshundsklubben. Har ju lite att träna på till vallningen om inte annat. Hoppas Zabba-matten vill åka med.

Träning och träning ... vi satt o fikade i drygt två timmar och sedan körde vi lite platsliggning för syns skull.

På Zabba-promenaden:

Aisha har tagit ett försiktigt vårdopp. Det är bara benen som doppas ännu så länge. Det är väl lite kylslaget kan man tro.

Gemensam pinne är på något sätt extra roligt när man sitter fast i koppel. Svårt blir det för alla!

Idag har det regnat - riktigt vårvarmt faktiskt - men igår sken solen så vansinnigt härligt!  

  Långt fram på kvällen. Är det härligt eller?

Igår hade jag min sista tenta för terminen och dessutom klarade jag ett av de praktiska prov vi har denna vecka. Det tyckte jag kunde firas med ett glas vin till middagen

Det här glaset förärades jag under min tid som blodgivare. Jag kände mig nyttig när jag gav blod men trots ihärdigt järntablettsknaprande så sjönk mina blodvärden stadigt. Till slut blev jag utskriven med kommentaren att jag tydligen behövde mitt blod själv

I morgon ska Aisha till kliniken o kollas om hon passar som blodgivare. Just nu har de brist på blod av blodgruppen minus. Har hon det så kan hon bli aktuell. Såvida hon inte har antikroppar mot anaplasma. Det ska också testas.

Aisha lär inte få något glas som tack men istället 7,5 kg foder + vaccinering + fästingmedel. Allt tages tacksamt emot. Plus att det känns bra att göra en insats.

Få se först om vi kommer in på kliniken för Aisha avskyr att sätta sin tass där. Man kan bli kvargömd. Det har hänt. I flera timmar...

Blodbanken SLU 

Jag åkte till Mårtensby trots allt. Det blev en hel del gjort. Mestadels "sekaterande" (ett nytt ord som betyder att man klipper med sekatör). Aisha var med o höll vakt. Innan jag åkte hem så blev det lite vallande också. Kan väl tycka att det gick lite bättre än sist. Lite har träningen i köket hjälpt men mycket återstår innan hon förstår vad jag menar.

Aisha var trött när vi kom hem och placerade sig på favvoplatsen ute i allrummet.

Det klagades när grannarna kom hem - fy vad det luktar ladugård! Jag skyller på Aisha. Vet inte om fåren på något konstigt sätt luktar mer nu än innan men jag har oxå märkt att Aisha STINKER får när vi kommer hem.      

Hoppas att det blåser ute imorgon så lukten blåser bort.