På kvällskvisten bjöd korridorgrannen på egenhändigt fångad fisk. Den har simmat i Fyrisån vilket kanske gör den mindre nyttig att förtära men ngra firrar gör väl ingen skada så självklart tackade jag glatt ja till lite kvällspartaj.

Kvällen flöt på bra och Aisha skötte sig förvånansvärt bra. Skällde bara lite på hundarna som gick förbi. Kände mig ganska nöjd över att träningen att inte försöka skrämma bort alla fyrbeningar i närheten kanske till slut gett lite utdelning.

Självklart skulle jag inte tänkt så för jag slappnade av samtidigt som DEN STORA FIENDEN gick förbi. Inte visste jag att den var det men det visste tydligen Aisha. Det var ytterligare en Ridgeback som bor här på området. Vi har träffars ute i skogen ngn gång och det har inte varit några konstigheter. Aisha fick värsta spelet och gjorde ett rejäl utfall. Inte så kul men hon var åtminstone kopplad. Inga problem tyckte Aisha och drog resolut sönder kopplet och fortsatte vilt skällande fram mot hunden. Jag kom lommande efter och fick be så mycket om ursäkt. Matten bara skrattade och sade - men det där är väl en tik? Japp sa jag varpå hon släppte sin femåriga hane. Han ville glad i hågen fram o hälsa på den söta briardtiken trots hennes tidigare något bryska sätt. Aisha tyckte att även det var en dålig idé och markerade snabbt (och bryskt igen) att hon inte alls var intresserad av ngn samvaro. Ridgebacken blev så paff att han flydde flera meter och vägrade komma fram till matte eller överhuvudtaget ens titta åt Aishas håll. Det blev att ursäkta sig igen över sin lite överdrivet vaktiga tik. Matten tog inte så illa upp men jag är övertygad att hunden gjorde det.

När jag gick tillbaka till bordet och sällskapet så fick Aisha en stående ovation av de fiskätande grabbarna. Vilken grym hund du har! He, he.. Jo man blir som man umgås sa jag så passa er!

Kvällen blev fortsatt trevlig och jag hade stenkoll på den håriga efter det, vilket gjorde att hon igen var from som ett lamm.

Aisha vill gärna vara med på lite Balkan-dans!