Jag är lite osäker på vad som toppar minuslistan. Äckliga fästingar eller Sigge o Aisha på rymmen.

• Det blir väl förstås Aisha o Sigges walkabout: Helt plötsligt på promenaden i skogen så är Aisha o Sigge puts väck. Jag tror förstås att det är ngt vilt som lockat. Aisha har fått mkt få tillfällen att dra iväg på senare tid. Inte för att hon slutat försöka men för att jag har blivit mycket duktigare på att stoppa det. Ibland har vi kommit dithän att hon faktiskt vädrar - aha rådjur, sedan tittar på mig - får jag?, nähe inte den här gången heller. Igår var ingen sådan dag. Jag var överhuvudtaget inte med o såg att ngt var på gång. Normalt är jag förhållandevis cool när hon sticker för jag vet att hon är tillbaka på ett litet kick. Men inte heller detta hände igår. Hon o Sigge var o förblev borta. Givetvis blev till o med jag orolig till slut. Det går en väg ganska nära. Förhållandevis otrafikerad men ändå. Dessutom är Aisha o Sigge i mina ögon en dålig kombination att ha springandes vind för våg. Aisha kan vara ganska vass mot andra hundar om hon har påbackning o Sigge är inte så säker med människor. Där vet jag att Aisha inte skulle göra ngt men det är trots allt olustigt. Tiden gick o inga hundar. Efter mycket ropande o letande så delade Sigges matte o jag på oss o jag gick hemåt för att se om de sprungit hem. På stigen möter jag en kvinna i regnkläder som jag passerar o strax efteråt hör jag ett skall som låter som Sigges när han markerar att ngn ser läskig ut. JAg går snabbt tillbaka o ser Aisha o Sigge på stigen. Puh! Sigges matte kommer o säger att hon ringt hem o det visar sig att folk har sett A o S på parkeringen i närheten där de "härjat" runt. Att folk känt sig hotade o varit på väg att ringa polisen o att ngn FAKTISKT måste fånga hundarna.
  Håhåjaja Jag såg flera gråa hår i spegeln i morse.

• Nummer två på listan blir då fästingeländet
  Två illbattingar som satt o hade kalas på Aishas nos
  
  
  

• Nummer tre - nu blir det mittemellan minus o plus
  Katten Baltazar kommer gärna hem med små presenter med jämna mellanrum. Jag har börjat inse att det sammanfaller med att hon tycker att det är dax att variera maten lite. Igår måste hon varit rejält trött på maten de ätit ett tag för då släpade hon in en Gröngöling! Alldeles för stor för min smak o den levde förstås oxå. Jag såg för min inre syn hur den stackars fågeln skulle flaxa sönder sig i mitt lilla rum. Jag hade tur o lyckades kasta en filt på den innan den fick luft under vingarna. Efter att jag fått på mig ett par arbetshanskar så bar jag ut den på framsidan för att se om den kunde ge sig iväg själv. Jag var ganska säker på att den var skadad annars kunde jag inte förstå hur den hamnat i min lilla katts gap men den flög ivag så "glatt".
  
  Det visar sig att sådana här fåglar gärna äter mat på marken så det var väl då mördarkatten slog till. Att det är mittemellan + och - är jag jag inte kan låta bli att vara lite impad o stolt över min lilla katt som tar så förhållandevis stora byten =;
  
  
  
• Lite mer positivt då var när vi åkte ner på stan till årets första ringträning i Vasaparken. Zabba o Zabbas matte var med. Och en herrans massa hundar förstås. För Aisha är det jättebra träning för hon tycker allt att det är lite läskigt i början att vara omgiven av alla dessa hundar. Sedan ska det dessutom komma en människa som ska TA på henne o kolla i munnen mm. Igår var det ganska få instruktörer så det blev en hel del väntan men det är ju lika bra träning det. När vi gick så hade vi sprungit individuellt tre gånger och alla hundar hade även blivit kända på tre gånger. Vid det laget tyckte Aisha att det var helt ok att vara där o hade gärna skällt ut ev nykomlingar. Nu fick hon inte det utan uppförde sig fint o fick mycket beröm!
  
  En del av tiden stod jag o pratade med en colliematte som stod bredvid. Jättesöt var hunden o bara för det måste jag avsluta med bilder på Cindy. Älsklingscollien som jag tjatade till mig som 12-åring
  
  I sin glans dagar
  
  
  
  Som betydligt äldre med framtänderna på svaj. Tänk vad länge hennes tassande hördes i huset trots att hon lämnat oss. I hjärtat tassar det fortfarande.