Inte i pannkakan kanske men i skogen...

Igår skulle vi ut o spåra igen. För första gången gick jag snudd på vilse! Mobilen ringde när jag äntligen hittat ut på stigen igen. Min kompis undrade var i hela friden jag tagit vägen??

Lite långt spår med andra ord men Aisha löste det genom att hon tog en genväg när det sedan var hennes tur. För första gången (tror jag) tappade hon faktiskt spåret. Det är ju lite kul nu när det ligger snö på marken för nu kan man ju se alla andra spår som också finns i markerna. När jag irrade omkring klöven så insåg jag att jag gick i värsta rådjursområdet. Jag korsade mängder av rådjursspår och på ett ställe var det värsta autostradan! Det var vid autostardan som Aisha bytte från min dragna klöv till att följa den bredare vägen. Eftersom jag inte sätter upp markeringar så hittade jag aldrig tillbaka till mitt spår. Lika bra det för det blev som sagt i längsta laget. Klöven hittades i alla fall så slutet gott, allting gott!

          Rådjursgodis!   Mellanmål! Det var här någonstans som fokus på min klöv försvann.