Alldeles för länge sedan det spåredes men i söndags var det dax. Vi var tre som skulle spåra och alla ville köra viltspår men alla var också sugna att testa på personspår så vi började med att gå en kort sträcka åt varandra.

Jag hade med Aishas favoritboll som lades ut i slutet av spåret. Aisha var jätteduktig och tog upp spåret utan problem. Lugnt och metodiskt gick hon med nosen i backen hela tiden. Förutom när hon kollade av en markering som hängde lite lågt. Hon blev djupt besviken när det bara låg en boll i slutet av spåret. Hallå, var är klöven? Nästa gång får det bli ngt ätbart åtminstone.

Viltspåret slapp vi också lägga själva vilket är lite lyx. Aisha ångade på som vanligt. Nåra tappt men hon var snart tillbaka i rätt läge. Allt gick utmärkt tills det tydligen, enligt Aisha, fanns ett livs levande rådjur alldeles nära. Med lite övertalning återgick hon till spåret på marken och till slut så fick hon äntligen sin klöv som hon glatt bar tillbaka till bilen.

Sen var hon TRÖTT!