Äntligen kom vi ner till Skarholmen o tog en låång promenad i strålande solsken. Till Aishas besvikelse hade jag varken skidor eller skridskor under fötterna. Hon hade gärna sett att det gått lite fortare.

När vi kom dit så var det i stort sätt bara vi på isen. Solen sken o det gnistrade så att ett par solbrillor hade inte suttit fel.  

Det är härligt att ha hur mycket plats som helst att rulla sig på. Sen gäller det att skaka pälsen till rätta. 

Jag hade fika med mig o hittade en ypperlig plats i lä. Tillbringade säkert en timme i en klippskreva, drickandes te och kände hur kroppen laddades av solenergi. Aisha fick då o då en bit grillkorv. Annars satt hon mest o spanade på alla som åkte förbi.

Fanns många olika sätt att ta sig fram:

• I barnvagn  

•     På cykel

• På skidor

• Med hund

Hoppsan sa Aisha o talade ljudligt om att det minsann fanns en modig lurvenpajsare som inte frivilligt låter vilken fyrbening som helst komma i närheten av fika-platsen

Från Skarholmen kan man åka ända till Stockholm om man vill  - på isen alltså. (Vikingarännet) Isen hålls snöfri av sådana här:

Härligt jobb - i alla fall i detta väder!

En till solig bild - nu med solen o vinden i ryggen. Aishas alla hormoner har lämnat kroppen för den här gången o det märks för allt är nu mycket mer spännande o roligt. Hon kunde gladeligen lekt/tränat sig genom alla timmarna vi var ute.

Superhärlig dag!!!