Idag har jag världens träningsvärk efter att för första gången på över tre år sprungit längre än ngr meter till spårvagnen. I lördags satt vi djupt nersjunkna i sittbrunnen i en segelbåt på Styrsö. Det var bara det att färjan från ön mot stan gick från hamnen på andra sidan ön. Helt plötsligt inser jag att tiden har rusat och vi borde redan ha gett oss av. Nåja, man får ju ge det en chans. Nästa båt skulle inte gå förän 2,5 timmar senare. Det hade tagit lite tid att få på Aisha på båten och det gick inte lättare att få av henne. Vi roade vår omgivning ganska rejält. När hon väl stod på bryggan kändes det ganska kört att hinna med färjan men som sagt skam den som ger sig. Helt plötsligt fick Aisha praktisera sin nyvunna dra-järnet-med -matte-efter färdighet. Över hela ön rusade vi; Aisha först och jag efter i sladdriga sandaler. Men vi hann!! Nöjda och glada bägge två =)

Man kanske skulle börja jogga igen... Det var ganska kul.

Röntgen av Aishas höfter o armbågar visade att dysplasin blivit något bättre men att hon har pålagringar på ena höften (synd). Armbågarna såg i alla fall fina ut (bra).