För ca en månad fick jag rejäl skrämselhicka och såg en exit-skylt skymta i ögonvrån. Lite orolig har den här tiden varit. En dag när jag satt med Pepita i famnen och tyckte att allt var ganska jobbigt så frågade  jag henne hur hon trodde det skulle gå.

Hon tittade rakt in i mina ögon och jag kunde svurit på att hon sade: Matte det är inget, du behöver inte oroa dig!

Sant, eller inte jag tog fasta på det och igår fick jag beksed. Det var inget. Jag behövde inte oroa mig!