Vi kom iväg till skogen alldeles lagom för att hinna klart innan det blev för mörkt. Skogen har en liksom svart-vit känsla.

Då såg det lite lite extra glatt ut med de nästan självlysande markeringarna.

Aisha gjorde ett strålande jobb igen. Den här gången var spåret längre men det medförde inga problem   Svansen går konstant och fullt fokus!

Nästa gång får det bli ytterligare något längre och kanske lite extra liggtid.

Promenaderena blir ju ganska korta nu som sagt.

Morgonpromenaden gick bort till Zabba o det är inte alltför många hundra meter. Aisha går i flexi för att få lite utrymme men förhindra galoppsprång o annat kul (ev rådjur...). Hittills har jag bara gått i ngorlunda sakta mak o Aisha har fått välja om hon vill trava eller skritta. Nu ska jag börja med lite mer uppstyrd intervallträning. 5 min skritt/5min fritt (skritt alt trav)/5 min skritt/5 min fritt.

Skritten är till för att bygga fina bakbensmuskler.

Här skrittas för fullt!

Det här är skittrist, matte!

Hemma hos Zabba. Han vet vad som händer och bryr sig inte ens om att komma o hälsa. Aisha vet också vad som väntas - att bli kvarlämnad o hon visar det genom att gå långt från ytterdörren.

Nu är det luchdax o dags att gå o hämta de lurviga - gå samma korta promenad hem till mig o låta dem slappa där tills Zabbas matte kommer o hämtar honom.

När jag spårar i snö brukar jag använda blod. Under resten av året gör jag det inte för det verkar som spåret blir för "brett" då. Då drar jag bara klöven efter mig. Men igår blev det som sagt lite bloddropp i spåret. Det funkade bra för Aisha var kanon-duktig! Jag blev klart inspirerad att göra om det snart igen. Nu när det ligger lite snö på marken kan ju även jag se exakt var jag gått. Då kunde jag se hur precist i spårkärnan hon gick under största delen av spåret för att på "tillbakavägen" gå exakt parallellt med spåret. Skumt, kanske...

Jag har förstås googlat på bicepstendinit o hittat ngr intressanta länkar:

Shoulder Conditions in Agility Dogs

Strengthening Exercise for Agility, Part 1

The Canine Shoulder: Selected Disordersand Their Management with Physical Therapy

Eftersom Aisha ska skritta sig genom livet den kommande månaden så går ju vissa aktiviteter bort. Spåra tänkte jag ändå skulle kunna passa. Normalt kan man väl inte säga att Aisha skrittar fram i spåret men jag har ju lina så jag kan hålla emot.

Förutom bekymmer med bicepssenan har Aisha också dåligt utvecklad hamstringmuskulatur. Den tränas i skritt och extra mycket om hunden har ett drag framåt. Spår med en bromskloss bak i linan måste ju vara ganska bra då. Träning både för kropp och knopp.

VETERINÄREN

I går var jag hos veterinären som analyserade Aishas rörelser och klämde igenom henne grundligt! Aisha visar inte gärna var det gör ont så hon var lite svår att läsa. Hon gillar som sagt inget vidare att vara på kliniken men var SÅÅ duktig på undersökningsbordet! Kanske lite för duktig eftersom hon knappt sa varken bu eller bä...

Diagnosen blev i alla fall BICEPSTENDINIT.

Nu ska hon få Rimadyl i trettio dagar + enbart korta promenader i KOPPEL i SKRITT   !!! Gissa vem som kommer att bli galen?

PROMENAD

Jag hade redan beslutat mig för att gå på fredagspromenaden som drog igång igen efter julledigheten. Tänkte att det där med korta promenader kan vi ju börja med i morgon...

Det var många hundar som slöt upp på premiärturen. Den här bilden snodda jag från hemsidan. www.uhac.se

Det här är faktiskt en kelpie - en working kelpie. Hade ingen aning om att de kunde ha den här färgen. Men working-varianten kanske är lite mer generös med färgvariationerna.

Den här filuren var i och för sig inte med på promenaden men satt med husse i fiket. Som lurvhundsägare kunde jag ju inte motstå en annan lurvis. Cao Serra de Aire. FIN!!

HUNDMÖTEN

Idag var vi iväg på en temadag som handlade om hundmöten. Aisha har ju lite 'issues' ibland när vi möter andra hundar. Inte så himla ofta men som sagt ibland. Tänkte man kunde få lite matnyttiga tips. Vet inte riktigt om jag fick valuta för pengarna   Aisha visade inte tillstymelse att göra något utfall och såg ut som hon aldrig gjort det. De andra undrade nog vad jag gjorde där... Det var nyttigt ändå att titta på de andra och ta del av deras framsteg. Alla hundarna (inklusive Aisha) var SUPERTRÖTTA när kursen var slut.

Siena är en liten colliefröken som ingår i en korridorskompis familj. Det finns tre collifröknar i familjen och det brukar variera vilken som för tillfället är här. Nu har det varit colli-tomt ett tag för storasyster Wilma började bli rädd för att gå i trappor och korridoraren hade ingen lust att bära henne upp och ner. Lillasyster Sienna är lite mer tidskrävande än vad korridoraren hade tid med så hon kunde inte heller vara här på ett tag. Men nu är hon tillbaka!

Aisha vädrar HUND när hon i godan ro låg o gnagde på märgbenet. Hon kan väl aldrig vara på väg åt det här hållet? Puh, hon gick en trappa upp...

Zabba har varit hemma hos oss. Han lade sig i bian o Aisha på filten. I bian hittade han ett gammalt torrt tuggben. Ett sånt där som är jättetråkigt att tugga på enligt Aisha.

Zabba började glad i hågen tugga på det och mjukade upp det så där alldeles lagom. Aisha sneglade lite bortåt bian med jämna mellanrum. När benet var lagom uppmjukat gick hon resolut fram och bara tog det ifrån Zabba, som inte hade vett att säga ifrån.

Tack för förarbetet sa Aisha och gnagde i sig resten av benet. Zabba fick INTE komma för nära.

Jag är på mitt rum men det är inte Aisha. Hon brukar ligga här och sällskapa mig när jag är här.

Jag misstänker starkt att det är min GENERÖSA granne som håller på att laga mat i allrummet och Aisha ligger vid hans fötter...