Igår hände det som inte får hända!!

Vi gick på en vanlig runda, bitvis ganska nära en trafikerad väg. Där kan finnas rådjur så jag brukar ha Aisha kopplad eller under strikt uppsikt. Hon "markerade" inga rådjur och när stigen svängde hemåt och bort från trafiken så släppte jag på uppmärkasmaheten och DÅ flög det upp en hare precis framför fötterna på Aisha.

Den sprang in i skogen (med Aisha efter) och så vitt jag kunde se med riktning mot vägen. Först var jag egentligen inte jätteorolig för vi hade ändå kommit en bit från vägen och Aisha brukar inte göra några jätteutflykter, men harar är spännande. Helt plötsligt hör jag en rejäl SMÄLL och en bil stannar. JAg tror inte att det är sant och ser framför mig hur Aisha ligger platt och blodig.

Innan jag kommit så långt ser jag Aisha komma springande i skogen, puhh! Hon lever i alla fall - och kan springa. Hon verkar lite förvirrad och springer hemåt (vi är alldeles när hemma). Hon kommer när jag ropar på henne och jag ser att hon har blod på sig. Efter ett snabbt övervägande, eftersom vi är så nära hemma så tar jag hem Aisha för att cykla tillbaka och se om jag ser någon skadad hare eller bilisten är kvar. Jag såg nämligen att det var en bil som vände på vägen och körde sakta tillbaka men det var som sagt en bra bit bort. När jag kom dit fanns varken någon bilist eller spår av något skadat vilt. Hararna brukar ofta hålla till på andra sidan vägen så den hade nog skuttat över, klarat sig och sedan kom Aisha...

Det visade sig att Aisha hade sår på ena knät och ena armbågen samt på handleden. Annars inga yttre skador, men det är ju ofta de inre skadorna man oroar sig över vid trafikolyckor. Hon visade inte att hon hade ont när jag klämde på henne, slemhinnorna var fina, lungorna lät bra och hjärtat normalt så jag valde att avvakta med sjukhusbesök. När hon dessutom kissade, bajsade och åt utan bekymmer så kände jag mig ganska lugn. Hon ska få antibiotika ngr dagar mot de lite småtråkiga såren som kanske borde ha dränerats men som ändå verkade förhållandevis ok. Svåra att lägga om bara. Offrade ett par nylonstrumpor för att hålla förbandet på plats och förhindra Aisha att justera det på egen hand. Har ingen krage hemma. Ytterligare en bra-att-ha-sak.

Lite ledbruten gick Aisha med på vår vanliga morgonpromenad med "gänget" i  morse. Fy vilka hemska historier jag fick höra från de andra hundägarna när vi började prata om trafikolyckor. Den ena matten hade förlorat sin första hund utanför huset när husse lät hunden springa själv över gatan och en annan berättade om när en liten terrier tagit sig ut från parken där de andra hundarna lekte, kom framför en bil och blev helt tillintetgjord.

Är rasande glad och tacksam att ha Aisha snarkande bakom mig i soffan.

Vi är inte bara grannar med polishästarna utan även med IFKs träningsanläggning. Därför stöter vi på IFK:are lite då och då ute på stigarna.

Aisha hade gärna hängt med på träningsrundan. Lite högre tempo hade varit kul! 

Grönt och skönt är vad det är överallt nu.

Förutom under köksbordet för där är det mestadels rött.

Jag har letat efter en köksmatta hur länge som helst men inte hittat någon jag gillat. Åtminstone inte om den inte ska kosta alldelses för mycket. I helgen var det en loppis på en skola i närheten och jag tänkte att jag kanske kunde hitta något litet skojigt som jag inte visste att jag behövde. Ingen jätterisk för jag lyckades läsa fel på lappen så när jag kom dit var det mesta redan nedpackat och höll på att forslas bort igen. Men denna matta fanns kvar. Inte världens finaste men gjord i slitstark plast och kostade enbart en tia. Då får man inte vara för kinkig.

Annars är det som sagt vansinnigt härligt grönt och krispigt. Gräset växer och frodas. De har till och med klippt gräset här på ängen så det luktar härligt SOMMAR 

Aisha har sina stenar som hon alltid ska hoppa upp på

Det har kommit upp lite nya sittmöbler runt vandringsstigarna. Alldeles utmärkt för att sitta och njuta av utsikten och det kluckande vattnet.

Fortfarande samma ögon  .

Vitsippor i överflöd!

...följa med på promenaden om hon ser oss när vi går ut.

Jag försökte fota henne när jag hade kameran med mig. Det gick verkligen inte bra! Massor av kort med helt fel fokus.

Och på samma bild ville de inte vara!

Våra grannar polishästarna spanar in vad vi håller på med från sina rathagar.

Hoppsan - möte. Dax att återvända till matte för att inkassera lite korv. 

Det får man alltid när man möter någon på stigen.

Svårt att tro att vi faktiskt bara bor ett stenkast från centrum!

'

Tränar platsliggning bland vitsipporna!

Nu kommer det en stor hund på stigen. Passade på att fånga katten när hon för en gångs skull var stilla.

Trodde att Aisha oxå skulle vara stilla men det var hon inte! Platsliggning med för stor störning med andra ord. Hon rusade fram och talade om att här vill vi faktiskt vara i fred! 

Igår var vi bjudna på drinkar hos en kompis så där mitt i vecka. På lagom avstånd för att ta en hyfsad promenad dit. Nu blev vi lite sena...

Det fick bli spårvagnen.

Sen tänke jag promenera hem i stället men PRECIS när vi var vid hållplatsen så kom vagnen så då hoppade vi på den trots allt.

Vi gick ändå en bra bit för när vi skulle byta vagn så gick våran framför näsan på oss. 

Det finns inga biljettkontrollanter på vagnana denna vecka. De känner sig hotade.  

Då är frågan. Betalade vi (=jag, hundar åker gratis)  för oss nu när man inte kan åka fast? Självklart! Eller...  

  Bilen gick igenom besiktningen. Alltid skönt för man vet aldrig med en gammal trotjänare.

  Aisha har haltat lätt några gånger senaste tiden. Denna gång på vänster fram. Idag haltade hon ganska rejält när hon började promenaden men det värmde ur snabbt. Tänkte ta och kolla med veterinären men GIVETVIS har friperioden sedan senaste veterinärbesöket precis gått ut. I förrgår för att vara exakt. Grrr...

Nu får det bli koppelpromenader att tag igen och se om hältan ger med sig. 

För tre år sedan:

Inte riktigt idag men nästan: 

Idag på promenaden mötte vi en liten trasselsudd på stigen. Matte såg orolig ut när hon såg att Aisha var okopplad. Matten satte snabbt på koppel på sin lilla hund medan Aisha gick fot förbi,fortfarande okopplad men lite mutad med en korvbit. Matten stog ganska stel men kunde inte låta bli att kommentera vilken lydig hund jag hade. För det mesta sade jag, åtminstone när vi möter småhundar.

Vi tog en ganska lång promenad men när vi var alldeles hemmavid så dök samma matte med hund upp hastigt och lustigt.  Hunden såg jag inte för den skymdes av våra nya soptunnor (och matten kände jag först igen när jag såg hunden). Aisha var precis vid dessa soptunnor också när hon upptäckte den lilla hunden. Då var avståndet för nära för att hon skulle vara lika duktig och hon kom INTE när jag ropade på henne. I stället gjorde hon sig redo för sin vanliga burdusa hälsning. Ahrg tänkte jag nu skrämmer hon både den stackars hunden och matten men faktiskt inte. LITE burdust men väldigt mild hälsning för att vara Aisha.

Puh - hon kan om hon vill!