Äntligen kom vi var iväg till Mårtensby igen och provade på att valla. Varje gång jag gör det så blir jag så otroligt taggad så jag vet inte varför jag har så svårt att ta mig i kragen att åka dit ngn kväll i veckan. Men bättre lite än inget.

Det där med vallning är verkligen inte lätt!! Rättare sagt supersvårt! När det funkar så känns det skithäftigt men mest tycker jag att jag försöker stoppa Aisha snabba framfart. Jag kommer liksom hela tiden lite efter istället för att vara den som leder det hela.

Vi filmade varandra och det var jättenyttigt. Det är så himla svårt att veta vad man egentligen pysslar med bland fåren som man trasslar in sig i och hunden som springer runt och så ska man försöka gå en bana oxå - baklänges.

När jag såg hur förvirrad och senfärdig jag såg ut så förstod jag att det verkligen inte kunda vara lätt för Aisha att fatta vad i hela friden jag ville att hon skulle göra. Ha, ha... Jag ser helt bedrövlig ut.  Nästa gång försökte jag vara mer på hugget, bryta fel beteende direkt och visa vägen tydligare - och det gick bitvis görbra! (Det är inte på film, tyvärr)

Denna film togs när Aisha var ganska trött vilket syns för hon sätter näsan i backen en hel del .

På lägret var även Pyla med matte. En jättetjusig tik som är Aishas halv-moster. Hon och matte var superduktiga!

Det här är Loke. Han har en fräsig fleeceoverall som jag tycker verkar himla praktisk. Sån kanske Aisha ska få när det blir kallare. Jättebra att ha i bilen.

Detta är Isak. Isak och Aisha delade rum. Det gick bra sen vi delade upp rummet så han inte kunde komma in på Aishas del.

Aisha i spänd förväntan...

Snart dax att börja jobba!

På lördagen hade Aisha ganska svårt att koppla av mellan vallningspassen. Hon pockade på min uppmärksamhet stup i kvarten och om inte det gick så hittade hon pinnar att leka med eller gnaga på.

På söndagen däremot så såg det mest ut så här. Hon såg till att ta igen sig mellan varven. Jag är nöjd med bara det.

Katte-fnattarna var hemma. Med stängt fönster. Jag hade först tänkt lämna det på glänt så de kunde komma och gå som de ville, men det sista som hände innan jag åkte i fredags var att bonnis-katten kom in med en liten fågelunge som troligtvis trillat ur boet. Jag insåg att jag vill ha lite koll på sånt som tas in så utgång får ske när jag är hemma. Fågelungen lämnade jag in i receptionen på kliniken. Jag är så gruvligt trött på att ta död på kattens "presenter".