Som sagt - lite tid att skriva och tyvärr känns det inte som att det är så mycket att skriva om eftersom största delen av dagarna går åt till jobb och åter jobb och resor till och från detsamma.

Jag tar mig till jobbet på lite olika sätt beroende på humör och väder mm. Jag brukar försöka  promenera en bra tag antingen innan jag hoppar på spårvagnen /bussen eller så skippar jag de sista hållplatserna och går i stället. Mycket bussåkande blir det i alla fall och en hel del kommentarer från medresenärerna. Eftersom hundarna ska hålla sig längst bak så blir det oftast umgänge med det lite gladare gardet i stan. Man blir serverad många livshistorier oavsett hur intresserad man ser ut. Aisha blir både klappad och även pussad (!) på. Oxå med ganska stort ointresse.

För några dagar sedan kom det ett mycket ovanligt djur till kliniken - en mäniskoloppa. De är så gott som utdöda i Sverige (tack o lov!) så i bästa fall är det första o enda gången jag får se en sådan.